Eftersom det är många som har undrat över hur jag kände folket jag umgicks med igår och jag inte har kunnat svara annat än "inte alls", så är det nog dags för en liten bakgrund om hur det ligger till.
Det är nämligen så att jag, Alma, Hiding och Joel har en person gemensamt - Max.
Jag och Max började prata för ett par månader sedan kanske, han berättade att han kanske skulle upp till Norrbotten för att hans kompis (Joel) skulle träffa en tjej. Några dagar senare frågade han om jag kanske visste vem tjejen (Alma) var, och eftersom jag har lite av ett stalker-minne och hon kände Hanna samtidigt som jag och Hanna brukade umgås så kände jag till hennes existens. Därefter blev det helt plötsligt en gruppkonversation, i följd av denna så la jag till Alma på MSN.
Max blev lite sur på oss och började sakta men säkert backa ur gällande att komma till Piteå, men jag och Alma hade planer på att jag skulle komma dit och träffa uppsalaborna ändå. Sedan var det bestämt, trots att vi inte kände varandra alltför bra.

Igår begav jag mig till Piteå direkt efter skolan. Det var tänkt att jag skulle skippa datorkunskapen och åka 14:20, men han tog aldrig närvaro så jag avvaktade. Istället gick jag och Mikaela runt kvart i 3, skulle försöka hinna med bussen som gick 15 från busstationen men jag insåg att jag aldrig skulle hinna.
Det hela slutade med att jag fick springa till 15:10-bussen.
Väl framme i Piteå mötte Alma upp mig, vi satte oss på småstaden och betraktade människor samtidigt som vi inväntade Uppsalaborna som i den stunden var i Skellefteå samt Almas kompis Elin som skulle komma och umgås med oss. Jag kan väl inte påstå att jag är van vid så mycket nytt folk samtidigt, men som tur var hade jag en bra dag så det gick faktiskt bättre än förväntat.
Vi blev less på småstaden och gick till busstationen för att vänta. Elin kom också, vi jobbade med att lugna ner Alma som blev mer och mer nervös. De sista minuterna ville hon låsa in sig på toan och aldrig mer komma ut, men vi fick till och med ut henne för att möta dem. Just då tänkte jag även passa på att träffa Robin för det var himla länge sedan, men han hade druckit till maten och kunde inte ta sig till stan.
Joel och Hiding klagade på kylan, staden, halkan och allt annat. De var inte i ett nyktert tillstånd och för en stund blev det en väldigt udda stämning. Vi gick och satte oss på max, för att de skulle få äta. Efter tio minuter hade de ångrat sig och vi begav oss istället till deras vandrarhem på andra sidan stan. När vi kom dit, ihjälfrusna och småirriterade så visar det sig att det var låst. Ingen av telefonnumrena fungerade heller så vi var tvugna att ta till med ett nytt alternativ - att gå in till stan och hitta ett hotell. Vi tog första bästa pga kylan, de beställde ett rum och där spenderade vi resten av kvällen. Hiding sov, Elin drack alkohol, jag halvsov och Alma och Joel myste. Vi tog lite kort, Elin skulle väcka Hiding genom att skeda med honom men det gick inte så bra.
21:20 gick min buss hem, Elin och en nyvaken Hiding följde mig till busshållplatsen och jag höll verkligen på att somna stående när vi väntade på att den skulle komma. På bussen sov jag också, tills det kom på några galna indier som satt och skrek.
Anlände till Luleå 22:15, insåg att jag inte skulle hinna med bussen från stan så hoppade av på munkeberg och väntade. Dessvärre var bussen 10 minuter sen så jag höll på att frysa ihjäl.
Somnade nästan direkt jag kom hem, länge sedan jag var så trött...
I övrigt var det en bra dag, kul med nytt folk och en bra inledning på lovet.

Jag somnade 12, trött efter att ha varit igång hela dagen.
Men ändå, vad fan gör jag vaken nu?
I need some sleep.
Vi får se om jag går ut på gatan och tjänar ihop pengar till en till trip till Piteå idag, jag bestämmer mig när jag har sovit lite till.
Ska även berätta om gårdagen, så invänta något spännande.
God natt for now..

Är det därför du ignorerar, tittar snett och beter dig arrogant på grund av något som aldrig var sant?
Get the fuck off.

Jag och pappa gjorde makaroner och köttbullar, pappa skulle hälla ut vattnet från kastrullen med makaroner.
S: "Men gör det inte med locket, använd durkslaget istället."
P: "VADÅ TURKSLAGET?! Jävla rasist...."

Bo fick mig att göra någonting så att jag tappade termosen som inte var rätt försluten och hällde oboy i sängen. Dessvärre kom det mesta på mig, så jag gick och duschade.
Tänkte få håret torrt snabbt så jag tog fram hårfönen. 5 minuter senare hörs det ett sprak och fönen får kortslutning?
Varför kan man ju undra sig...
- Jo, för att mitt hår fastnade.

När jag kom hem med bussen imorse upptäckte jag även detta märkliga fenomen framför vårat hus. Trodde först att det var ett gigantiskt snöras, men sedan la jag märke till traktorn. Trodde att de skulle mura igen vårat fins hus med snö, men så var inte fallet. Väldigt intressant att inte kunna se ut från vardagsrumsfönstret i alla fall.

Min första och enda lektion bestod av det omtalade laborationsprovet. Det första, men inte sista, i våran historia på naturvetenskapliga programmet. Det var relativt simpelt, vi skulle beräkna en okänd koncentration med hjälp av titrering med BTB.
Direkt man hade fått samma resultat två gånger så fick man sluta.
Jag och Mikaela fick det första skinande grönt, det andra blev på droppen för mycket och stannade därför på blått, men det tredje blev grönt med samma värdesiffror som föregående. Positivt var också att provet egentligen bara bestod av två olika prover, så vi hade samma som Maria och Evelina som satt mittemot oss, vilket bekräftade att vi hade rätt.
Känns ju bra att veta att jag hänger med lite i kemin i alla fall, vill inte behöva spendera hela lovet med att läsa på saker jag inte alls förstår.

Nu är jag ledig resten av dagen, ska sova en stund och sedan städa klart, skriva klart regelprovet samt skicka det till domarkommitén och sedan får vi se vad jag hinner med. Imorgon betyder lov för min del, några lektioner och sen har jag avklarat ännu en etapp i det treåriga loppet.
  Lär även bli så att jag spenderar min första lediga kväll i Piteå, mer om det senare.

Carolines mördare var inte riktigt som jag hade förväntat mig.
Han var ruggig, av att bara lyssna på hans påhittade version av vad som egentligen hände så har jag gåshud i hela kroppen. Han var verkligen inte som en mördare heller, utan som en hjälplös människa som handlade impulsivt utan att ha en blekaste aning om konsekvenserna. Samtidigt lät han så himla snäll, som att han verkligen aldrig skulle skada någon.
Nästa vecka sänder de rättegången, jag hade hoppats på att den skulle vara i Luleå så att jag kunde gå dit själv, men om de sänder det på tv och har kuriren på plats för minutrapport så är det ingen fara.

Nu är det dags för något brittiskt feel good/living the dream-program, någonting att somna till månne.

Jag har en tvångstanke. Det är endast när jag ska städa, och innebär att ingen får finnas i huset samtidigt som jag städar. Jag ska vara ensam, kunna spela hur hög musik jag vill och skrika hur mycket jag vill. Har spenderat hela morgonen med att vänta på att min kära mor ska åka till jobbet, när hon väl gör det kommer pappa hem...
Så då tänkte jag istället att jag kanske skulle kolla igenom kemin inför laborationsprovet imorgon, men kemiboken ligger i mitt skåp.

Så om ni skulle ha vägarna förbi kungsfågeln, spring upp på sjunde våningen och slå en signal så får ni koden. Hämta min kemibok, komma till Sunderbyn och lämna den till mig. I samma veva får ni även mer än gärna städa mitt rum.

Det är tydligen fettisdag idag, någonting som inte jag visste. Smsade precis min kära mor och frågade om hon hade någon semla att ta med sig hem till sin älskade lilla dotter. Hoppas på det, för jag behöver socker och energi.
Musiken idag var tämligen speciell. Vi började slipa lite på U2 ft. Mary J Blige - One. Läraren tyckte att vi skulle byta instrument men än så sitter jag och Emma prompt kvar på våra gitarrer. Nästa låt kanske jag ska vara vågad och byta. Ja, i alla fall. Så, två av pojkarna beslöt sig för att sjunga.
Det var inte förrän i slutet av lektionen som vi fick ta del av deras talang, kunde tyvärr inte förmå mig att spela in det men ajg kan berätta att det var ett oerhört underhållande inslag med en blandning av skrän, falsett och waleande.

Ska åka in till matten om 20 minuter, den blir förhoppningsvis lugn med tanke på att vi ska ha genomgång på ett nytt kapitel idag. Känns inte som att B-kursen går snabbare än vad A-kursen gjorde så jag har inga problem alls med att hänga med för stunden.

Berättade för pappa om fotbollsturneringen och att den blev inställd, han sa att det var lika bra att jag tar ledigt och skiter i att åka till skolan på Onsdag. Så, det blir min stora slutrush med plugga och städa innan lovet-dag!

Jag lyckades åka på nackspärr när jag la mig ner i sängen, starkt jobbat.

3 timmars sömn, kommer till skolan och det visar sig att vi har hål första passet? Hmm, just typiskt att man inte kan sova mer.
Satt i trapphuset och betraktade människor som gick förbi, nu har vi engelska men jag orkar inte följa dokumentären vi kikar på. De andra tjejerna sitter och säger "nåååå" upprepade gånger då det är en massa djurungar med i olika karaktärer.
Är på förhållandevis bra humör idag, men ändå arg. Dels på mig själv och dels på folk som inte vet hur man tar hand om käften. Att snacka skit och sedan kalla sig själv för en bra vän är inte precis the way to go.
Fick även veta att fotbollsturneringen är inställd så jag har ingenting att göra på friluftsdagen, dö.

Det är skönt att vi bara har två lektioner idag, räknar ner till lovet och taggar utav bara den! Ska hem och äta lite, sen till stan för att möta upp Ann så att jag får lite rabatt på min telefon. Min gamla, eller den jag har nu, är helt förstörd nu så ni får ursäkta om jag inte besvarar sms, för jag hör dem inte - och att ringa är nästintill omöjligt.

Det gick bra, över förväntan.
Precis när jag kom in i omklädningsrummet sa Elin "Ja, vi har pratat lite och bestämt oss för att du ska få springa lite extra idag - för du ska blåsa.".
Argh, tänkte jag. Eriks påfund utifrån och in med tanke på att han stod bredvid henne och flinade. Den jäveln, om hans intention var att knäcka mitt självförtroende så lyckades han, för en kort stund i alla fall.
Men, jag tog mig i kragen och gick in och gjorde en kanoninsats som huvuddomare. Väldigt nöjd, det är trots allt ett stort kliv från att bara ha dömt P12 till att helt plötsligt blåsa igång en damer div2.
Finalen gick också bra, trots att jag verkligen kände tyngden i benen och att jag ville lägga mig ner när som helst. Piteå vann, så klart. Det var väl inte vidare oväntat. Jag är däremot förvånad över att jag hinner med så oerhört bra, min kondition är absolut inte vad den var men inte helt borta heller.

Vill även ge Conny (eller Jonny?) ett stort grattis som lyckades glömma pipa, jacka, t-shirt, tröja och ett jävla pokerset i omklädningsrummet. Starkt jobbat!

Nu har jag 1600 kr mer i fickan och tackar för en bra helg! Dags att sova och orka med sista veckan innan lovet.

Gårdagens sena matcher var ingenting att hurra över. Först skulle jag gå in till omklädningsrummet men där var det smoking shower, och hur mycket jag än ville så vore det dumt av mig att stömla in och kolla på de nakna göteborgarna. Så jag gick och sökte stöd, mötte Truls och tvingade honom gå in och säga åt pojkarna och klä på sig när de får finbesök av damer och allt. 100 000 handskakningar senare var vi redo att gå ut.
30 minuters förseningar resulterade i att vi hann sitta ner och kika på matchen som spelas innan våran. Inser att vi har perfektionist-Pejman som huvuddomare och där väckte jag en liten irritation. Må det vara propert, men det känns verkligen onödigt att dra upp strumporna och sitta i hela domarstället en timme innan match, särskilt när det är cup och man inte nödvändigtvis behöver hälsa på lagen, de var inte ens närvarande.
Uppvärmning, springer ett varv och sedan säger han att vi ska köra ryck tillsammans i trion för att det ska se propert ut... Jag forstod inte vad människan tänkte med, har inte samma drag i benen som dem och mitt 70% är verkligen inte som grabbarnas 70%. Så, med lite prestationsångest på nacken kan jag säga att jag inte sprang 70% utan 110%. Den sortens uppvärmning får inte mitt ben att må alltför bra. Det var dock ingen tid för att streta emot, så jag led och såg glad ut.
Jag upptäckte redan efter 10 minuter av första matchen att Pejman hade en dålig dag, det slog en klump i magen och jag undrade hur det skulle gå för honom efter två timmars misär.
Första matchen gick ändå förhållandevis bra. Men under notviken-alvik så föll allt. Felaktiga frisparkar, dåliga släppningar och riktigt dålig attityd. Jag tycker inte om att klaga men det är verkligen svårt för mig att prestera bra som individ när domarteamet blir nertryckt. Dåliga dagar är mänskligt, men det var ett dåligt tillfälle för det.
Annars var det två bra matcher, fick springa lite mer, hann med och hade även lite tid över till att beskåda matchen. Man lär sig mycket på att döma.

Idag har jag två matcher, damer 5:e-6:e och finalen. Olyckligtvis är de direkt efter varandra och jag vet inte hur mycket jag kommer klara av att prestera, men det ordnar sig nog.
Ska även kolla herrarnas A-final, så det blir en fulltime-fotbollsdag idag.

Nästan i alla fall. Gjorde debut i damer div2-sammanhang och morgonens sista match var emot Piteå som ligger i allsvenskan.
Helt okej, gick över förväntan. Trevliga kollegor som alltid, lite samtal med folk från söder som är här i samband med new wave-cup och går steg 4. De har mysig Göteborgsk dialekt, så jag stannade kvar i omklädningsrummet lite extra bara för att lyssna.
Med tanke på att våra matcher var de 3e resp. 4e för dagen och den senare slutade en kvart efter program så vill jag lova att det kommer att komma igång sent ikväll. Himla skönt är det däremot att finalen inte går förrän 19:00 imorgon.

På min AD-sida satt alla domare och samtalade, kände mig paranoid och trodde att de beskådade mitt arbete, skrattade åt hur dålig jag var och sa att "såhär ska man absolut inte göra när man är assisterande".
  Sedan, till min förvåning och skräck, så gick en domarkontrollant förbi mig och blåstirrade in i mina ögon. Det var inte det värsta, det värsta var att han såg ut precis som Anthony Hopkins när han spelar Hannibal Lecter. Det var verkligen som att han slickade sig runt munnen och ville äta mig till lunch.

Väntan på bussen, vill säga.
Idag har varit en synnerligen speciell dag. Mestadels rolig, på grund av trötthet som involverade massor av påföljande flamsande. Jag har skrattat något oerhört åt Mikaelas alla felsägningar och det värsta är att jag nu, i skrivande stund, inte kommer ihåg någon av dem trots att jag lovade att lägga dem på hjärnan.
  Mamma kom hem och ropade ner mig. Hörde att hon hade skrattat tills hon började gråta. Hon var väldigt tjock i halsen när hon försökte berätta att byxorna vi hade beställt åt pappa var manchesterbyxor. Nu vet jag någonting som inte kommer användas mer, och två personer i detta hushåll som aldrig mer kommer få köpa kläder till mannen i huset.'
  En annan väldigt chockerande nyhet är att mamma har börjat kolla på hus närmre stan, så min dröm går i uppfyllelse till slut. Trots att det kan bli så att vi fltytar två dagar innan min student så kommer vi ändå att flytta och det känns lite småspännande.

Nu ska jag promenera ner till bussen. Jag, Elin och Linnéa (?) ska in till stan och pontushallen för att kika på lite innebandy.

Ha en bra kväll!

Sömnlösa nätter har blivit en trend i mitt hushåll nu, i alla fall för mig. Inatt sov jag inte alls mycket, fyra timmar. Har längtat till helgen hur länge som helst och verkligen suktat efter den där kompenseringen på 12 timmar.
Fick ju inte sova förra helgen då jag var i Skellefteå på fortbildning. Lär inte heller bli någonting denna helg då min första match är redan klockan 10.
Stundvis känns det bra men stundvis, som nu, vill jag bara gå under marken. Kan inte uthärda en hel dag av misär utan att till slut ledsna. Kan väl inte påstå att datorkunskapen är mitt prio 1 på vad jag tycker om under veckan, det är väl snarare det som ligger längst ner. Vill helst bara ha kursen avklarad och slippa gå hit på fredagseftermiddagar.

Skulle egentligen umgås med Josefin ikväll, men hon hade inte tid med det eftersom hon var tvungen att plugga. Vi träffas aldrig mer, blir aldrig några framsteg.
Det blev så att vi splittrades efter vi gick ut högstadiet, det ingen trodde skulle hända. Jag saknar att umgås med tjejerna på kontinuerliga datum och bara prata, prata om allting helt öppet. Det går inte längre, känns inte likadant. Jag saknar er, tjejer! Så, ja. Istället lär jag spendera min fredag i soffan, ska försöka komma i säng tidigt också. Måste orka matcher fram tills 00:00 på lördag så det är nog en fördel att för en gångs skull vara laddad.

Måste bara tillägga vilken tur det var att jag hade sparat texten, för mitt internet började precis lägga ner för mig.

Fick besök av min kära granne Sussi. Fick min present, sanning och konka den elaka versionen. Har inte en blekaste aning om när den ska komma till användning men någon gång så kanske jag hittar ett sällskap som har humorn nog för att förstå den perversa sidan av min humor.
Vi spelade NHL -09, och jag tror det är tredje gången som vi har legat i fotänden av sängen och allting bara har slutat med tårar av allt skratt. Jag misstänker att det är något fel med just den sidan, någon läskig doft som får människor att visa en annan sida av sig själva. Är säkerligen fotsvetten eller någonting.
Pappa ringde Ann och frågade om hon hade lusten att ge mig personalrabatten till min telefon. Men hon skulle vara i PIteå över helgen, vilket resulterar i att jag inte får någon telefon förrän på måndag.

Skulle inte ha gymmat idag, det kommer inte skona mig i helgen. Märker redan nu att jag har träningsvärk, kan knappt lyfta armarna från sidan och jag ska spendera sex timmar med att dra en flagga upp och ner? Ja, det lär bli intressant att beskåda om inte annat.

Nu hade jag faktiskt tänkt plugga, tre uppgifter som är flera veckor sena. Sov gott!

Inatt grät jag mig till sömns, för första gången på länge nu. Vet inte varför.
Tror det är saknaden, saknaden av någonting som jag inte trodde att jag behövde som ligger bakom.
Intalar mig hela dagarna om att jag har uppnått perfektion, att allt är så bra det bara kan vara. Det är inte så bra det bara kan vara, däremot så har jag tagit mig en bra bit framåt i jämförelse med vart jag låg förut vid denna tid på året.
Känns bra, förändringar är nödvändigt i min tillvaro för att jag ska orka med.

Vaknade runt 9, jag sov bra trots att mina tankar inte ville samarbeta. Gick ner till soffan, sov en stund till och tittade lite top model. Övergav det för att skriva lite på några inlämningsuppgifter, samt lyssna på lite Morrissey.
Pappa kom hem tidigt, hör hur han sitter och skriker över skidskyttestafetten på tv. Vid två ska han till golfhuset så han passade på att fråga om jag ville följa med och gymma lite. Ett hårt pass är verkligen vad jag behöver just nu, så det blir nog superbra.

Om jag hade vari kristen så hade jag ansett att det var Guds verk, men nu lägger jag all bragd på Maria och Evelina som i sista sekund bestämde sig för att vara med i vårat fotbollslag på friluftsdagen. Det innebär att jag slipper Kåbdalis men istället kommer att gå hem med en otrolig smärta i mitt stackars ben.
Idag var jag lite kreativ med kameran, gjorde en egen tolkning på alla dessa böcker vars sidor bildar ett hjärta - jag har använt mig utav min POP-tidning som för övrigt är världens bästa att ögna igenom gång på gång. Jag vill verkligen börja fotografera porträtt.

Jag har precis skrivit på min egen död eftersom jag ska spendera friluftsdagen i Kåbdalis.
Kära mamma och pappa, jag tycker  inte om er.
Vänner och okända, ni betyder egentligen ingenting för mig, är luft i mina ögon men tack för att ni finns där i vått och torrt trots min cynism.
Hoppas att ni läser detta och ändå är villiga att ta hand om mig OM jag skulle överleva, och anländer till Luleå med brutna ben och förfrusna fingrar.
Nu ska jag fira min sista onsdagsmatte, eventuellt sista onsdagsmatten innan lovet. Interesting!

Erik ringde mig precis och frågade om jag ville ta några domaruppdrag i helgen.
Accepterade med tanke på att jag verkligen behöver komma igång nu och det blir ett bra tillfälle för att kolla om mina ben kommer hålla under säsongen, samt att jag behöver lite fickpengar.
"Detta år är det inte på låtsas längre, nu är du domare på riktigt", sa han. Det är sant, jag blir domare så fort jag skickar in det där eländiga regelprovet. Efter att ha läst igenom frågorna gång på gång så känns det inte som att jag kommer fixa detta heller och om fallet skulle vara sådant får jag ingen licens. Men jag vill, vill verkligen satsa på detta i år. Så nu gäller det att tagga till och se framåt på något som kan bli en underbar säsong.
Fick fyra matcher på lördagen, bla. Alvik-Notviken. Det är dock som assisterande, kändes inte som att jag skulle klara att blåsa dammatcher såhär tidigt på säsongen. Skulle däremot få ta några juniormatcher på söndagen, det känns lite bättre. Lär ju trots allt göra min debut i damfemman i år. Satsar ju inte direkt på HD-rollen så jag är ruskigt nöjd över att jag över huvudtaget får den chansen, egentligen är det bara min ålder som hindrar mig.

Vi satt på engelskan och upptäckte att lektionen var inställd. En lapp sattes upp på dörren, men vi stannade prompt i klassrummet. Mikaela tittade på datorn och upptäckte att Alf också var sjuk, vilket innebar att både kemin och matten utgick. Vi slutade alltså efter 80 minuters "intensivt" pluggande som för min del bestod av att kika på två avsnitt av how I met your mother och spana igenom lite nyheter.
Har också märkt att det har luktat man om mig hela dagen. När jag nu ligger så komfortabelt i min säng så misstänker jag att jag kom åt pappas axe imorse när jag skulle stressa för att få tag på lite deodorant.
Dags att sova ett tag, nu är det 17e gången gillt men det är  verkligen dags att städa.

Ursäktar för dålig uppdatering men jag har befunnit mig i Skellefteå på fortbildning i helgen.
Började med att jag skulle åka buss till Piteå på lördagsmorgonen för att möta upp Sara, som jag för övrigt aldrig någonsin hade sett och inte hade något telefonnummer till, så 07:50 satt jag på bussen från Luleå.
Kom till Piteå, alone och övergiven. Linn var inte heller på bussen så först trodde jag att jag var helt fel ute. Precis när jag tänkte avbryta allting och ringa någon som kunde komma och hämta upp mig i Piteå så hör jag någon ropa "Är det du som är Sofia?". Så, indirekt bröt jag alla moraliska regler när jag åkte 9 mil tillsammans med en främling.
När vi anlände så bjöds det på frukost. Mat var någonting vi kom att äta mycket under dagen eftersom schemat såg ut som följande.
Fika - lektion - fika - lektion - fika - lektion - lunch - lektion - fika - praktik - middag - dessert.
Lektionerna var mestadels grupparbeten och diskussioner. Säger som de andra sa, att det var ett bra sätt för oss att lära från varandra, sedan att det bara var jag och Linn som var utomstående är ju en annan historia.
Lunchen var den största buffén jag någonsin har sett och middagen bestod utav "ät hur mycket du vill" med fetaostfylld kyckling, pasta och sås. Till råga på allt så var desserten en riktigt söt, fransk kolatårta.
När alla andra satt och tittade på melodifestivalen så satt jag och Linn och klagade på svenskarnas favoritprogram. Stackars alla som faktiskt ansåg att det var intressant.
Linn gick till vårat rum och jag blev kvar med Erika, vi satt och pratade om allt möjligt. Lärde känna henne rätt bra under kvällens lopp. Runt 23-tiden kom resten av Umeåborna och skrek att vi skulle följa med och bada. Så resten av kvällen spenderades i poolen. Märkväl att ingen av oss hade badkläder, så vi spelade vattepolo i underkläder samtidigt som män fick drinkunderhållning från baren.
Söndagen var ungefär likadant uppbyggd, massvis av lektioner och massvis av fika. Vi hade ett rollspel gällande erinran och avvisning av tränare, kan säga att det slutade i fiasko för våran del. Eller, ja... Det var roligt i alla fall.
Sara skjutsade mig och Linn till bussen vid 4, det var 20 pers som stod och väntade. Direkt när bussen kommer skriker chauffören att han inte kommer att få in alla i bussen. Det var intressant, för dagen innan hade jag precis fört en diskussion om vad som egentligen händer om inte alla ryms på bussen.
Fick dock aldrig veta det säkert, eftersom jag och Linn kom med rent av en slump. Det var fullt, trångt och jobbigt. Väl framme i Luleå firade jag min helg med ett friscomål på max.

Helgen var överlag rolig och lärorik. Då jag inte kommer ut så mycket med andra tjejer, och speciellt inte med domare, så var det spännande att utbyta erfarenheter och prata om saker som jag inte vanligtvis brukar prata om. Jättebra upplägg med grupparbeten och bra material att lyssna på.

Är det nu jag förväntas vara världens mest vidskepliga människa och håglla mig undan från precis allt som kan orsaka skräck i min tillvaro?
Knappast, dagens hittills läskigaste händelse är Mikaelas positiva humör. Hon är lyrisk och helt i exstas, pratar mer än vad jag har hört henne prata på år och dagar och snabbare än vad jag pratar även när diskussionen gäller träd.
Vi sitter på skolan utan egentlig orsak, historian är faktiskt klar en vecka före deadline vilket är otroligt. Mikaela skriver stödord, jag skriver blogg. Kul att vi alla har ett mål i livet.
Egentligen borde jag gå ut på gatan och tigga ihop pengar till mina bussbiljetter. Var inte nog klok för att ta med mig plånboken så att jag kunde bege mig till busstationen för att införskaffa detta ack så viktiga värdebevis.
Nu blir det att återgå till att göra ingenting, ska samla till mig tillräckligt med energi för att orka skriva regelprovet sedan.

Man tycker ju att jag borde vara bättre förberedd inför domarutbildningen i helgen, men icket. Idag tog jag upp regelboken för första gången, efter tio minuter höll mina ögon på att falla ihop vilket resulterade att min mamma fick läsa högt ur regelboken i en timme.
Med dessa nyvunna "kunskaper" ska jag skriva ihop regelprovet vi fick på 36 frågor som ska vara inlämnad med det att vi anländer till Skellefteå. Visst, jag kommer att klara det, det kommer att gå finemang!
Mina skor kom idag, det blev en spännande paketöppning när jag, med hjälp av en slö nyckel, öppnade den igentejpade skoförpackningen trots att mina naglar var nymålade. Efter många om och men lyckades jag, mest pga motivationen och spänningen att kolla så att rätt skor hade kommit fram till min brevlåda, för paketet var riktigt litet.

Mamma kom hem från gymmet, så vi stekte ägg och åt lunch tillsammans.
Hon utbrister "Fan, jag har ont i huvudet... Kanske ska ta en halstablett"

Chauffören satt och lyssnade på norrbottensradion, de hade ett reportage om barn som måste resa lång väg för att kolla hjärtat eller någonting i den stilen. De förespråkade hur bra det var i norrland med kommunikationer och dylikt, men sedan gör killen misstaget att försöka ta upp ett exempel.
"Och ett bra exempel är ju.... öh... ja... Har du några exempel, Johan?"
Johan, i fråga blev alldeles till sig när han inte heller hade någonting att säga till om, och därav fördärvade dem deras briljanta reportage genom att göra om det till underhållning.

Jag älskar att tävla mot vägen
jag älskar att se målet framför mig men ändå fortsätta
jag älskar att prestera tills benen domnar av och adrenalinet samt endorfinet sätter igång att verka
jag älskar att se utveckling varje gång jag tar på mig skorna
jag hatar inläggssulor och att adrenalinruset släpper vilket medför en oerhörd smärta i benet...

Nu ska jag vila en vecka och se om det blir bättre. Kul rehab-träning. Får sulorna i alla fall, ska gå till helex och beställa dem på torsdag.

Försov mig efter 1½ timmes sömn.
Kom precis i tid till bussen men då står det på tabellen att den inte går förrän om 23 minuter?
Står och väntar, väntar och väntar. Visar sig att bussen hade kört i diket eller något.
Till skolan, svenska och betygssnack. Jag ligger på MVG trots mitt oengagemang. Bra, bra, bra.
Sen var det kallt, åkte hem, sökte ett presentkort som jag inte hittade och återvände till stan.
Väntade på Elin, gick runt och kollade efter en bok som inte fanns. Skitutbud.
Sen kom Elin, jag fick ett shoppingbegär så vi sprang runt och runt i sökandets stunder.
Till sist hittade jag en kjol, på diva. En jeanskjol till och med, från Tommy Hilfiger, nedsatt från 1300-399 kr.
Åkte hem, trött, hungrig och less. Skulle ta mina pannkakor som så fint låg i en burk och inväntade att få hamna i min mage både idag och imorgon, så har min pappa gått och tagit dem? Jag blev sur och skrek, så nu är han fly förbannad på mig.
Sitter här, matlös, rastlös, sömnlös.

Iklädd Ben Sherman och Levis drar jag på mig mina svarta Doc Martens för att snabbt ta mig ut från hemmet.
Mamma vill inte veta av mig men ändå har jag varit hemma och sovit inatt, det är bäst att vara ute ur huset innan hon vaknar.
Kvarter på kvarter, de ser alla likadana ut, samma radhus.
Fasadens färg ändras sakta från vit till dovt blå och fortsätter sedan vidare efter färgskalan. Varje hus har ändå en personlig touch, allting ser så lugnt och idylliskt ut.
Det kanske var därför som jag var en av de få som bröt ut ur mängden. Jag blev en av de ungdomar som gör uppror i hemmet och är rebelliska mot samhällets etik och moral.
Alkoholen, ruset och lugnet. Vi var äkta groupies till både Sex Pistols och The Who, fanns ingenting som stoppade oss. Sen föll vi isär, vissa förlorade förståndet och ville slåss för att det enda blodet som englands flagga skulle representera var vårt eget, andra föll tillbaka till en misär som inte ens går att tala om.
Vi andra var dömda till en värd utan värderingar men med ack för många åsikter. Vi var dem som verkligen levde.
Åh, vad jag skulle vilja vara ungdom under 1970. Känna pulsen, våga stå ut från mängden. Det går inte nu som det gick förr, för allting var så mycket bättre då och folk lägger inte samma värderingar.
Jag vill stå och skrika på de stora artisternas konserter, vara ett riktigt stort fan och älska musiken på det äkta live-viset.
Inte vara lika beroende av datorer och andra avancerade tekniska ting för att kommunicera med folk, utan leva på riktigt, utan krav eller suspekta syner på vad som kommer näst. Utan att veta vad som är farlig, bara ha vetskapen om att vi lever och gör det nu.

Att jag har varit vaken sedan 9 men ändå inte orkat kliva upp ur sängen förutom av anledningen att äta en smörgås och smaka på mitt lime-té som jag fick igår (kunde inte hålla mig, doften gjorde så att jag svävade ner för trappan vill jag lova) är väl rätt oacceptabelt i detta Sofia-styrda samhälle. Jag har massor att stå i med, måste göra klart historian och svenskareportaget, städa rummet och träna (om jag kan för benet).
Det är i lägen som dessa jag blir konfunderad över varför jag inte har skaffat ett harem, med mina favoritpojkar iklädda ingenting annat än ett höftskynke, där de lyder min minsta vink och gör alla jobbiga dygnsuppgifter åt mig.
Jag måste lära mig sova igen, bearbetar allting så himla konstigt nu att jag är tankspridd när ögonen skall stängas och det är dags för John Blund att ta sig lite tid för mig också.
Hans sömnstoft hjälper inte när jag tänker, jag tror inte han kommer alls eftersom han är orolig att jag ska upptäcka honom och avslöja hans identited för hela världen. Det är väl klart att John Blund är ett kodnamn och att han egentligen är Anders, 67 med ölkaggen, som extraknäcker eftersom han inte fick jobb på posten pga indraget körkort.
Det snöar ute och det gör mig väl inte precis piggare på någonting, blir deprimerad av allt det dåliga vädret och det mesta känns som misär just nu. Trots detta så är jag glad, de kommande månaderna lär bli en ny vändpunkt för mig då jag ska träffa massvis av människor som jag borde ta mig mer tid till. Hoppas på en ändring även där.
Och nu ska jag sluta yra och dividera om saker jag egentligen inte förstår själv. Dags att dra fram damvippan och göra nytta!

Nu var det dags, nästan en månad senare.
Jag är inte taggad, förlåt. Men jag kan inte påstå att jag är det. Är inne på min fjärde dåliga dag trots några trevliga nyheter som har uppkommit under dagen.
Det blir nog bra ändå, trevligt att träffa tjejerna.
Sitter och funderar över vad jag ska ha på mig, känns som om det kommer bli kallt med kjol men det är nog det som är det mest lockande alternativet ändå. Jag vill klä upp mig, känna mig fin, känns som att jag blir trevligare då.
Filmkväll och mat är vad som står på menyn, sen får jag kanske lite presenter och vi kanske får lite skvaller från de andra tjejerna.
Jag har inte orkat städa, vi ska ändå inte vistas på övervåningen så nu skiter jag i hur det ser ut här.
Dags att bestämma mig vad det blir för kläder. Ha en bra kväll!

Därför tänker jag klämma till med ett riktigt stort ord - OJ!

Hemmakväll måste vara den bästa butiken som finns. Jag och Mikaela gick dit för att hyra en film till morgondagen, men halva butiken består av outletfilmer så jag sket i att hyra någonting och köpte istället Batman begins 2disc för 69:- samt Blades of Glory för 49:-. Snacka om att man blir galet glad av att fynda filmer. Min samling börjar bli stor nu.
Sitter och försöker komma igång med historiearbetet. Som vanligt är jag omotiverad. Men nu gäller det att bita ihop och skriva 3-4 (!) sidor, datorskrivna, och skicka in innan 23:59 ikväll. Jaaa! Det är så kul att jag har gruvat mig för kemin och matten så oerhört länge, men att det är historian som jag kommer att köra i först.
Som tur är är kursen snart slut och jag ratade historia B i sista sekund!
Måste ta och städa också, det ser värre ut än någonsin och imorgon kommer tjejerna hit och ser film. Känns inte alltför fräscht att bjuda in dem till mitt rent utsagt motbjudande rum.
Vill du städa åt mig? Jag bjuder på fika.

Nu fick vi i uppdrag att gå till biblioteket och vistas där utan orsak i 80 minuter?
Så här sitter vi - jag, Linnea och Mikaela, likt tre nördar med våra vackra datorer.
Ingenting kommer bli gjort, det kan ingen förvänta sig. Datorkunskapen börjar om en timme och det är inte precis det roligaste att invänta.
Har suttit och funderat lite över vad jag ska göra nu när jag inte kan träna mer. Kommer nog öva upp min sociala kompetens och bekanta mig med lite nya människor, kanske ta fram några gamla ur dammet också.
Ska in till stan med Mikaela en stund efter skolan, jag är snäll och ställer upp. En anledning är att jag måste hyra en film tills imorgon så vi har någonting att göra.
Nej, nu ska jag återgå till min misär av tristess och kika på youtube-klipp.

Det har snöat oavbrutet i två dagar, har inte slutat och kommer förmodligen inte att sluta innan helgens slut. Doesn't feel good.
Det är skönt med sovmorgon, trots att jag inte får mer än 4 timmars sömn ändå. Det går bara inte att somna, vilket skapar en väldigt stor irritation hos mig. Jag vill kunna sova, sova, sovaaaaa.
Idag har vi en rätt tung skoldag, som tur är har vi sovmorgon. Det är dock bara en 1-veckastrend och nästa vecka blir det fulla dagar igen. Sen ska jag hem och städa, samt göra historian.
Ska se om jag även hinner med att börja med regelfrågorna, det är ju domarkurs om en vecka. Det är något jag ser fram emot trots att jag kanske inte kommer kunna döma någonting denna säsong.
Måste även påminna mig själv om att ge ut information gällande morgondagens tjejkväll, är lite sent ute eftersom det finns mycket på min hjärna för stunden.
Dags för frukost. Ha en bra dag!

Nu när nattens timmar går och jag inte kan sova så är det barnprogram på tv som underhåller mig som mest.
Den tecknade versionen av Sune, the world of Tosh, som Amerikanerna har döpt dem till är vad som står på menyn.
Det är lite spännande att se, Sune har lite kostiga värderingar. Han är för polygami bland annat, vill gifta sig med 15 tjejer och skapa ett harem i sin lilla villaidyll.

Mamma och pappa bråkade om mina ben. De satt och googlade på internetdoktorn för att se om jag skulle vila eller springa mig i form.
Mamma vann, 1-0.
Så nu finns det lite hopp.

Jag var hos sjukgymnasten idag.
Var problem att hitta till helex, var problem att hitta till soffan jag skulle vänta vid, ändå var jag 40 minuter för tidig.
Besöket var väl föga spännande. Han ritade lite på mitt ben, jag fick göra övningar för att han skulle se hur min muskulatur såg ut och analysera felet.
Fötterna, mina jävla fötter. Har för stor hålfot, det visste jag redan. Även om jag hade gett lite av min hålfot till alla plattfötter i världen så hade jag haft kvar världens mest gigantiska fotvalv. Muskulaturen drar därför oerhört mycket när jag tynger benet genom löpning.
Folk med benhinneproblem brukar ha sin tyngdpunkt på vänster sida, jag har min på höger. Det är ovanligt, jag är nästintill unik gällande det.
Vilket innebär att de inte heller riktigt vet vad man kan göra åt det. Jag kan pröva göra tåhävningar men han sa att det troligtvis inte skulle hjälpa. Sedan fanns ett alternativ till - att införskaffa sulor som är specialgjutna efter min fot. Pappa var dock alldeles för snål för att sponsra detta, trots att jag får pengarna tillbaka ifall det inte skulle fungera.
Nu har jag alltså två alternativ, få mamma att betala mina sulor eller sluta träna helt. Finns inget annat att göra åt det.
Känns kanske inte så kul, med tanke på att det hör till min livsstil att träna. Jag har inte så många vänner som jag faktiskt umgås med kontinuerligt, däremot många som jag träffar lite då och då, vilket är alldeles för sällan. Slutar jag träna kommer jag alltså inte ha mycket till fritid, sänka min sociala kompetens rejält och förmodligen gå in i depression, vilket inte känns så jättekul för stunden.
Hoppas ni har en bättre dag än mig.

Inte för att det gör ont eller någonting. Det gör det verkligen inte. Men jag råkade ut för rätt många servar så jag orsakade blödningar i några blodkärl vilket innebär att hela underarmen är blå.
Det är inte så stiligt vill jag lova, min pappa är sadist och skrattar åt det så därav söker jag medlidande på bloggen.
Nu kollar jag och mamma på 500 kilos-kliniken. Hon har verkligen en thing för tjocka människor.

Vissa har märkt det, andra inte.
Ilska, hat, stress, en vilja till någonting som inte är möjligt, förakt, brist på stolthet, skrik, tårar, cynism, kyla, kyla, kyla.
Det känns dumt att när jag väl får utlopp för mina känslor så blir det alldeles för brutalt, vill inte, kan inte, orkar inte prata om det. Känslorna bara finns där och kommer emot mig som en brutal storm, sliter iväg allt i min närvaro och lämnar kvar mig naken och osäker.
Sådana här tider vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Vad gör man? Skriver, pratar, ignorerar?
Skriver, bearbetar och funderar är min melodi, men nu går det inte.
Sköljer ansiktet med svalt vatten, andas och kommer till insikt med den bittra verkligheten.
Är det verkligen så farligt, eller är allting bara ett överspelat rop på någonting helt annat?
Jag vet inte, ingen vet.

Mikaela utbrister
"I DON'T WANNA BE BLACK, I WANNA BE AN ONIONPERSON"

God morgon.
Igårkväll blev jag konfunderad över på vilket sätt jag värdesätter vänskap.
För mig just nu är det viktigare att ha någon där än att vara ensam. Jag klarar inte av ensamheten längre.
Ändå har jag sk. vänner som inte gör något annat än att snacka skit om sina vänner när vi träffas.
Det får vissa tankar att kretsa genom mitt huvud. Vad säger och tycker dem om mig?
Om man inte tycker om vännerna man umgås med, varför ska man då fortsätta ha kontakt med dem? Det känns mer som en oerhört billig desperation. Har fått samma tankar tidigare men aldrig varit i stånd till att göra någonting åt det.
Går det ens att göra någonting åt det eller måste man sitta och anta att man inte blir smutskastad när personer i min närhet inte kan vara ärligare mot folk som står dem närmre än mig.
Jag vill dock ha vänner jag kan lita på och anförtro mig åt, som det ser ut nu så är det inte alla som stämmer in på den beskrivningen och det är synd, riktigt synd.
Eller så är bara jag för ärlig och egentligen kanske det är okej att ljuga för både mig och andra...

Kan positivt säga att jag behövde dagens sovmorgon, trots att det bara gällde en timme. Idag ska jag nog träna också, imorgon drar det iväg till sjukgymnasten och då tänker jag tjura på honom så att han fixar mitt ben.
Och imorgon, då tänker jag göra nytta. Rummet ska städas, läxor ska göras. Börjar dra efter rejält mycket just nu.
Dags för frukost, ha det bra!

Mamma utbrast "Varför hade du frånvaro i torsdags?"
Hade det varit två år sen hade jag sagt "Men du, sluta bry dig eller så sticker jag så att du slipper se mig helt och hållet. Var glad att jag går dit alls, kärringjävel!"
Nu sa jag istället "Jag vet inte, för att jag var ledig i torsdags.."
Att hon sedan kom på sitt misstag och ändrade sig till onsdag var då inte lika farligt som det hade blivit om hon hade sagt det direkt.

HA, in your face skräckinjagande tandläkare. Första gången på jag vet inte hur länge som jag har varit på besök utan att ha ett endaste, ynka litet hål.
Sist jag var där, för ungefär två år sedan, så hade jag fyra hål som var för små för att lagas, nu är dem borta, poff, försvunna. Jag är det levande beviset på att man kan vräka i sig exakt vad som helst och ändå klara sig utan hål i tänderna med hjälp av lite munskölj!
Tycker för övrigt att det låter himla kul när man ligger där med munnen full av "nödvändig" utrustning och sitter och lyssnar på samtalen mellan tandläkaren och sköterskan.
"Nej, det var ingenting markant på 8, och 7,7 var klar."

Vad annars kan man förvänta sig efter 20 timmars sömn?

Mår genast lite bättre, kanske inget markant steg men det märks ändå litegrann.
Tror Bo har ringt och väckt mig fem gånger denna morgon för att berätta hur mycket bättre det är med en korrekt dygnsrytm och en dag i skolan än att bara sova bort alltihop. Jag tror jag lyssnade med tanke på att jag började drömma att jag skolkade och åkte till stan med Elin istället. Men, nej. Idag är ingen bra dag för mig.

Igår however var jag på fotouppdrag i ett stall mitt ute i ingenstans. Skulle fota Mikaela och hennes pålle. Det gick bra, trots kyla och andra dispyt. Olyckligtvis tog batteriet slut och det tycker vi inte riktigt om. Men det är bara att göra om det igen, någon gång framöver.
  Nu luktar jag fortfarande häst, det verkar som att duschen inte vill ta bort lukten för att den bringar så otroligt många minnen. Det är lite lustigt faktiskt, jag kanske aldrig var någon riktig hästtjej som inte hade något annat än hästar på hjärnan, men de åren jag red var som en otrolig terapi för mig och jag saknar det verkligen ibland.

Nej, om jag kanske skulle lyda Bo sjätte gången gillt och gå ner för att ta mig lite frukost.

Mår dåligt, tyck synd om mig.
Jag slipper skolan.
Alla ringer och stör.

God natt.

De senaste två veckorna har jag sett två olika filmer på bioduken som utspelar sig under andra världskriget.
Australia tillsammans med Josefin härom veckan och idag såg jag och mina föräldrar på Valkyria.
Jag har upplevt ett krig på två olika kontinenter, under samma period. Stackars dem som inte kunde transportera sig på det sättet genom historian nu som vi kan nu.
Olyckligtvis var jag totalt inne i filmen idag fram tills dess att en fet gubbe någonstans i publiken började harkla sig. Det var inte nådigt heller, utan han verkligen kämpade för att producera så mycket slem att det störde hela publiken. Inte nog med det, samma procedur skedde tre gånger och jag slår vad om att han skulle kunna slemma ner hela publiken med i samma spottning om han hade haft lusten till det.
Gripande film, saknade vissa känslor som aldrig framkom dock. Lite för kyliga skådespelare, men handlingen var mycket bra.