Hade inga alls planer inför valborg så jag satte mig ner och kollade på hockeyn. Oerhört spännande match, det knep i magen mer än en gång måste jag ju säga.

Finns vissa personers ignorans som jag verkligen avskyr. Har under den senaste veckan upptäckt två oerhörda felsteg som jag aldrig mer kommer att återta kontaken med, ren idioti från alla håll. 

Försov mig imorse, vaknade 7:15. Sprang igenom hela huset, duschade, sminkade mig, klädde på mig och kastade i mig lite frukost. Missade en buss och kom mig inte från byn förrän 7:42. Men vet ni vad? Jag hann faktiskt, nästan.
Sitter i alla fall på historian nu och kollar på en dokumentär om andra världskriget. Den är ganska b, det är dock rätt många människor som upplevde kriget live and directly med som är intressanta att lyssna på.
Sista skoldagen idag, sen minilov tills på måndag. Blir även en hektisk dag för mig då jag ska springa iväg till mammas jobb och käka direkt efter idrotten, för att sedan bege mig till kulturens hus och kika på big comedy. Blir nice, var oerhört bra i fjol i alla fall.

Har varit så lycklig, så lyrisk utav att jag äntligen har kunnat träna utan benhinneinflammation. Älskar mina sulor, de är bekväma på ett okomfortabelt vis.
Nu har smärtan dessvärre flyttat sig till låren, som ni kanske har läst. Blir inte bättre precis, utan smärtan bara ökar och ökar. Nu, i skrivandes stund är jag oerhört rädd för att flytta på benen ifall det skulle göra sådär läskigt ont igen. Tänk er att någon sticker in nålar rakt i musklerna och sedan skrattar sadistiskt, så känns det just nu. Jag är arg och känner mig förtryckt av mina jävla ben som inte vill låta mig göra saker som jag tycker är roligt.

Vi hade en rast mitt i musikteorin imorse. Märkte att jag hade blod på fingret. Försökte lokalisera källan, även Linnea hjälpte till men det fanns inget tänkbart ställe som jag kunde blöda ifrån...

Hela konceptet med kissrysningar är lagt bakom mig nu när jag har insett att alla någongång har fått uppleva detta fenomen utom jag. Men när jag tänker på Robins "IiIiiih, det var som en kissrysning" så fylls jag fortfarande av skratt inombords.

Eftersom jag var frånvarande på våran senaste engelskalektion så fick jag aldrig veta resultatet på mitt prov samt min uppsats inför nationella proven. Det fick jag däremot idag, och hör och häpna så lyckades jag med mvg på båda. Var väldigt gruvad vad gällde provet i och med att jag som vanligt inte hade pluggat någonting och inte kunde alla synonymer, men det gick över förväntan och jag är verkligen helnöjd. 200 kronor rikare blir jag ju i samma veva, älskar att jag blir köpt för att få lite motivation. Saken är bara den att jag blir inte motiverad, för jag behöver ändå inte plugga.

Har precis skrivit en recension på en bok som jag inte har läst mer än ett par sidor ifrån, har låtit ögonen flaxa över sidorna och dragit slutsaten om att boken handlar om samma sak rakt igenom. Det var nog tur... Men återigen kommer jag undan alldeles för enkelt. Jag vill verkligen vara en av dem som är högpresterande när jag pluggar och inte komma ihåg allting jag läser med en gång. Tro det eller ej, det är inte roligt. Känns inte som att man får någonting gjort, ingen klump i magen som lättnar och inga härliga känslor. Å andra sidan har jag inga förväntningar på mig själv vilket kan vara ganska skönt att slippa.

Jag vill plugga, ha någonting att kämpa för. Allting går för enkelt och jag tycker inte om det, man får alltig igen för det sedan.

Har även lagt upp ett mål för att få kämpa lite. Innan fotbollssäsongen -09 är slut så ska jag ha tagit mig upp som assisterande på damtvåan, i alla fall ha hunnit med en provmatch.

Nu ska jag återgå till min spänning inför introduktionen utav mattementorerna. Vet dock inte om det är idag eller imorgon, men en liten gnista i mig hoppas på att det sker under dagen.

Måste ju faktiskt få påstå att jag och mina tjejer har absolut roligast. Kan inte räkna på två händer hur många nyktra fyllesamtal som dök upp under gårdagen och hur oerhört mycket vi skrattade. Speciellt jag och Marléne som hade krig med Elins ballongdjur. Det var helt sjukt roligt!

Idag är det dags för årets första molniga varma vårdag.

Idag har jag dömt, fyra matcher varav tre inför inspektörer vilket har medfört en del kritik. Dock så vill jag inte påstå att kritiken har varit negativ, har ärligt talat aldrig fått bättre ovationer än vad jag fick idag - både gällande mitt arbete som assisterande och under matchen jag blåste. Sådant är alltid kul, det är det som får mig att brinna för vad jag gör och lusten att fortsätta ökar.
  Det har varit bra väder också, förutom imorse klockan 8 när det regnade. Soligt hela dagen, så nu är jag röd som en kräfta i ansiktet och trots att det med all säkerhet ser hemskt ut så är det så oerhört skönt att äntligen bli lite fräshare!
  Har nyss duschat, sitter och höjer blodsockret med lite vit choklad och inväntar Mikaela. Vi ska göra klart det sista som hör till Elins presenter och sedan dra oss ner till henne för en tjejkväll. Verkligen helbra lördag!

Marléne har skickat gamla bilder, jag har betraktat gamla bilder. Hyser av nostalgi, det är så härligt. Tänkte dela med mig utav några.

1. Anton, Oskar, Jag och Mikaela på Luleåkalaset 08
2. Mikaela, Elin och jag på min 15-årsdag.
3. Mikaela och jag första dagen med min kamera, kanske... 2-3 år sedan.
4. Jag och Marléne
5. Linnea T, jag och Anna.
6. Bröllopskillen på Luleåkalaset -07
7. Jag och Sundsvallshanna, sommaren -07             
8. Jag, Elin och Linnéa i 8an (?)
9. Jag och Josefin innan 8:ans skolavslutning
10. Robbie Williams live på ullevi med mamma -06
                                   

Min passion
Min glöd
Min hårdaste vän
Min enda svarta vän
Min älskling utan ben
Min dator är tillbaka efter två veckors frånvaro. Det började brinna idag när jag skulle dra igång den igen, men vi lokaliserade felet till skärmen så nu har jag en liten skitskärm som inte duger någonting till. Men det gör ingenting, för min älskade bettan är tillbaka och aldrig mer kommer jag missa ett viktigt mail.

Hektisk är ordet som passar in på morgondagen, klockan 8 har jag första matchen, sedan tre stycken påföljande och den sista börjar 15:45, sen ska jag hem, duscha, fixa Elins presenter med Mikaela och bege mig mot Elin som har tjejkväll. Det blir hektiskt, men nice. Dessvärre är det bara domare som gör sina praktikmatcher under morgondagen med undantag för mig och Tomas, så matcherna vi gör är gratis. Bra på ett sätt dock, i och med att vi kommer ha instruktörer som ger oss kritik.Det tackar jag aldrig någonsin nej till, en helt underbart bra utveckling måste jag säga.

Idag inleddes nationella proven i engelska a. Uppsatsdelen, ett bra ämne. Skrev tämligen långsamt för att vara mig men var klar efter 45 minuter och fick vänta ytterligare 25 innan Linnea också blev klar. Gick bra ändå, absolut inte missnöjd. Mvg:et är nog ingen omöjlighet, eller.. Det är ingen omöjlighet.
Måste även briljera med att jag startade med en frukost beståendes utav nyttiga flingor (hej då bröd och oboy-begär) med färska jordgubbar. To be honest så var det hur gott som helst! Ska införskaffa gravad lax så kan jag börja med ett knäckebröd på morgonen i alla fall.

Känns bra att skolan snart är slut, ett år på gymnasiet är över. Allting går så fort. Ibland vill jag stanna i tiden men just nu vill jag bara spola framåt!

arrrggghhh, jag tror att jag är paranoid och hör i syne. Tror att någon kommer att döda mig inom en snar framtid. För de korta stunder jag har befunnit mig inomhus idag så har det konstant plingat på dörren och ingen har besvärat sig med att öppna - ej heller jag.

Med tanke på de 15 graderna som utomhustermometern visade så kunde jag inte förmå mig med att sitta inne.
Gick därför ut i den underbara solen med den svenska romanen smuts (som jag för övrigt älskar och inte kan slita mig ifrån), samt tropisk frukatsallad med linfrö som uppfriskare. Det kändes faktiskt bra, allting känna bra så snabbt jag börjar känna mig nyttig.

Nu kommer våren, eller vad som i norrbotten kallas för försommar. Har väntat så länge på plusgrader och sol, avundats mina vänner söderut men nu äntligen får vi också ta del av all vår-lycka.
Jag är dessvärre sjuk, mamma tror att det är en kombination av sömnproblemen och mina matvanor så därför ska jag från och med nu äta nyttigare och sova bättre. Började igår, somnade faktiskt innan 12 på något mirakulöst sätt. Så idag är jag relativt utvilad. Var utan tvekan utvilad nog för att stå ut med en kemilektion och en sväng på stan med Mikaela.
Vi har fasansfullt roligt i vissa moment, det var fasansfullt roligt att hitta en present till Elin vilket hon kanske kommer få lida av när hon öppnar den/dem på lördag. Men det gör ingenting, för huvudsaken är att jag och Mikaela får skratta åt det.
 
Har nationella prov i engelska imorgon och känner inte en endaste liten uns av nervoisitet. Det är positivt, man ska inte vara nervös.
Däremot ska jag döma på lördag och det känns lite värre, för 3/3 matcher kommer vara med inspektör som kommer att kritisera vartenda felsteg. Då är jag mer nervös i och med att det säkert inkluderar en klassificering för min del och då har jag verkligen inte råd att göra fel.
Minus nummer två är löptestet på tisdag. Det är också viktigt för klassificeringen och jag har olyckligtvis ingen kondition som går att tala om, den finns inte, den är luft.

Påbörjar nu kvällens projekt - att ha hela min engelskabok utläst tills imorgon när den ska vara recenserad och klar. Kommer inte att orka på något plan, men det är värt ett försök så att jag inte hamnar efter alldeles för mycket i alla fall. Vill verkligen inte sumpa engelska-betyget!
Efter tre korta inlägg tänkte jag även passa på att berätta att jag prövade twitter tidigare. Förstod dock inte det underhållande. Det är verkligen inte lika personligt som en lång, präglad text någonstans..

• Världens brutalaste skavsår på hälen
• Fortsatta sträckningar (plural denna gång) i låren
• Ajaj i benhinnorna

Jag brinner verkligen för fotbollen just nu, trots att det gör lite ont.

Snart har jag dem i handen.
Göteborg 24-28 juni
metaltown 26-27 juni.
Så nära men ändå så långt bort, här ska minnen skapas!

Tre månader för sent ska jag nu lämna in den omtalade svenska-uppgiften. Har skrivit ett fiktivt reportage från en tonårsfest, fick inspirationen igår. Finns ingenting ont som inte har något gott med sig.
Här följer min favoritdel:
Någonting som däremot skrämmer mig är att ju längre in på nattens sena timmar vi kommer desto fler gånger blir jag erbjuden droger. Det handlar inte bara om spice, utan även narkotikaklassade varor såsom cannabis, hasch och även den ”nya innedrogen” dxm.
   Jag frågar både mig och personerna i fråga om varför, varför de offrar sina vänner och till och med sitt liv för ett simpelt litet rus. Det är ingen som kan svara på det, ingen som har ett konkret svar som skulle kunna få mig att ens överväga en drogkonsumtion. När jag berättar om min kompis som avled av dxm för två år sedan, som kvävdes i sömnen inför alla sina närmaste, så fnyser dem bara för att sedan rulla med ögonen, vända med klacken och gå iväg därifrån.
  Att nämna konsekvenser för en missbrukare försätter de utav dem flesta i melankoli, samtidigt försätts jag i samma psykiska sinnesstämning utav att vara nära dem.

Utöver reportage-skrivningen så har jag tränat. Lika kul som sist, denna gång drog jag dock på mig en sträckning i båda låren. Kul att veta att man presterar.
Nu ska jag äta kandrerade äpplen och köpa biljetter till göteborg. Ha en bra kväll!

På dagens engelsklektion så jobbade vi med förberedelser inför nationella proven. Dagens förberedelse handlalde om hur man gör för att få en novell eller en uppsats att bli intressant. De tre olika stegen kallades för the hamburger.

Första uppgiften gick ut på att man skulle rita dödsskallar bredvid the evil sentence, dvs meningen som inte hade någonting med ämnet att göra över huvudtaget.

1. Mamma ger mig underkläder
2. Mamma betalar min resa till göteborg + biljetter till metaltown
3. Jag får 1500 av min farmor
4. Jag får mitt nästa studiebidrag
5. Om jag städar mitt rum och hjälper till att storstäda huset sedan så får jag 300:-

Frågan är varför jag inte sätter igång med en gång?!

Läste på kurirens hemsida om de två människorna från gällivare som omkom inatt pga överdos av dxm.
De var inte ens i samma sällskap, och ändå ska en och samma drog behöva ta två liv i samma område under samma natt.
I och med att tjejen var vän med en nära vän till mig så har diskussionerna om detta varit tämligen heta idag.
En bekant till mig omkom för något år sedan av samma drog, dxm. Det var innan den var narkotikaklassad, när det fanns hostmedicin i tablettform innehållande denna ingrediens som man kunde köpa på vilket apotek som helst.
En lugnande och avsvällande effekt låter kanske som ett intressant rus, men det blir ack så dödligt vid överdos när man somnar in och sakta kvävs i sömnen.

Jag förstår verkligen inte varför man riskerar sitt liv för ett enda litet rus, ett litet rus där 1000 bieffekter följer med oavsett man vill det eller ej. Det är själviskt i högsta grad, då tänker man verkligen bara på sig själv och sitt eget välmående.

För 20 år sedan när droger blev mer av en inne-grej i norrbotten och folk började dö lite varstans i länet så hängdes alla dödsannonser upp i shopping - förstorade för att komma så nära verkligheten som möjligt, för att folk skulle se och förstå vad det är de ger sig in på.
Är det den bristen på diskretion man måste ha för att avsluta en sådan idioti?

... Slutade med att jag cyklade på en blå cykel med punktering på båda däcken genom halva Luleå klockan 08:00 imorse. Hur? You do the maths, alltid roligare när folk får använda fantasin.

Har jag kört idag! Hela dagen i princip.
Vid 1 åkte vi in till stan, jag skulle egentligen inte få köra i centrum men det fick jag ändå. I en skitbil, man varken kände eller hörde dragläget så det blev motorstopp vid några ljus i alla fall.
Kollade efter svarta domarskor, fanns inga.
Åkte vidare till pontushallen och tittade på brottning. Förstod ingenting av den ljuva sporten och dess innebörd så vi åkte och tittade på min match istället.
Tjejerna låg under med 2-0 när vi bestämde oss för att cruisa ner till bergnäset. Sen skulle jag öva på backning och det gick inte bra, bäst för Linn att hon inte kände igen mig heller för annars skäms jag litegrann. Haha.
Kollade på en match men det blåste utav bara den, huvuddomaren hade shorts och jag tänker verkligen slå honom för det i framtiden.
Åkte till farmor, såg på roomservice och nu är vi precis hemkomna.
Jag känner verkligen hur bra jag är på att köra, wowowowo.

Ikväll ska jag nog hitta på något bus med sussi, någon som är intresserad av att ansluta?

Igår steg jag upp omkring två. Pappa kom hem ifrån sin gällivare-resa ungefär samtidigt.
"Steg du upp nyss eller?"
"Nja, för ett tag sedan"
"Ja, bara så du vet så har jag hunnit åka till gällivare, hunnit sätta upp en trapphiss och hunnit åka hem bara nu på morgonen, vad har du hunnit med?"

Igår träffade jag Marléne för första gången på år och dagar. Hon är så himla härlig så att det inte går att beskriva med ord. Vi åkte även till Mikaela som jag inte har träffat sen vi slutade skolan förra onsdagen. Det var roligt, hela kläppen-gänget samlat på en bra och välspenderad fredagskväll. Reflekterade lite om metaltown-planerna, det kan bli av trots allt!

Idag förväntas pappa väcka mig om en kvart. Han har varit upprörd så att jag nästan trodde att han hade drabbats av en uns utav melankoli bara för att han inte respekterar sin kära dotters sömn-vanor.
Pappa och mamma har börjat dissa  varandra dagligen, undra om det beror på det tidigare köpet utav manchesterbyxor. De sitter vid köksbordet och drar dissar liknande dem på yo momma!, ibland kontrar jag med en "oh snap", men det får jag bara tillbaka för senare.

Jag ska för övrigt övningsköra, idag ska ni hålla er undan från en röd opel om jag inte minns helt fel.

Avslutar med att gratulera min kära vän Elin som fyller 17 år idag, menlöst med tanke på att hon inte läser min blogg.

Aha, nu när jag stängde av tvn hörde jag skumma ljud. Pappa åkte hemifrån för två timmar sedan så det kommer inte från honom.
Snarkningarna som får mitt rum att vibrera går alltså att härleda direkt till mamma, som ligger så oskyldigt i sin säng med tre ljudisolerande kuddar över huvudet...

På Tyra Banks show tidigare idag så gick de igenom begreppet bromance.
Killar som prioriterar deras killvänner mycket högre än deras flickvänner, och eventuellt har en specifik killvän att dela allt med förutom det intima.
Alltså... Absurt är ett passande ord i detta läge. Och jag förstår inte varför flickvännerna tolererar det. Allting är en stor manipulation.
En tjej hade en pojkvän, de hade varit tillsammans i fyra år och hennes pojkvän spenderade 80% av tiden med hans "bro", svarade aldrig när hon ringde eller smsade och hon kunde vara glad om hon hörde från honom en gång varannan dag. Varför ska man acceptera sådant beteende?

Kärleken övervinner allt, men ska det verkligen vara så?

Premiär på sundis idag, första träningen utomhus för min del.
Kändes underbart, gick förhållandevis bra och jag fick ut någonting av min träning.
Kom hem tårögd av ansträngning, med stela ben och fingrar som är tre gånger sin storlek.
Det är så man ska må varenda gång man har lirat fotboll!

Ännu är det inte vår meteorologiskt sett då vår innebär att det har gått fler än 5(?) nätter utan minusgrader. Det närmar sig dock, med stormsteg.
Underbar dag idag, blå himmel, vindstilla och 7 grader.
Kanske borde jag stiga upp ur sängen nu.

Ikväll ska jag faktiskt träffa Marléne, det var evigheter sen!

Ruskigt bra dag med bra väder och glatt (möjligtvis pga. övertröttheten men ändå) humör. Jag och Alma har varit innovativa och skapat en helt ny nivå utav bling på festen. När ni ser oss på fest så kommer vi att vara klädda, utsmyckade och sminkade helt i silver. Hur fräckt är inte det?
Vi gick även efter barn på nytt-looken och ska köpa fina hjärtformade solglasögon med en ananas och ett päron på. Kan det bli bättre eller?! Vi borde bli modeguruer.

Nu är jag hemkommen för något tag sedan, men ganska nyss ändå. Sitter och tuggar på after eight och väntar på att mina föräldrar ska komma hem. Vi ska på bio ikväll, tillsammans med farfar, män som hatar kvinnor är vad som står på menyn. Jag är förväntansfull, riktigt förväntansfull.

Ja, man kan ju undra vad jag gör uppe denna tiden, på mitt lov och allting. Men nu ligger det till som följer att jag ska bege mig till Piteå om en timme ungefär. Ska träffa Alma och umgås lite, det blir trevligt! Negativt är ju att jag är så förbannat trött att det nästan är en omöjlighet att komma upp ur sängen.
Nu måste ja dock kasta mig in i duschen, bussen går om 58 minuter. Tänkte bara kika in och briljera med hur "morgonpigg" jag är.

 Ni får ha en bra dag!

Precis som varje natt vid den här tiden sitter jag och djupanalyserar MacGyver.
Idag fyller han år, och de visar en massa av hans tidigare flykter. Bara flashbacks, hela tiden.
Min favorit  var när han var i ett arabland och en sheik med ful mustasch säkerligen blev avundsjuk på Gyvers fräscha frilla och ville skapa fejd. De jagade varandra med hästar, sedan kom det mitt i allt en helikopter från ingenstans (INSTINCT!) och skulle plocka upp allas hjälte. Han satte fast remmen under sadeln på hästen och vips har Gyver uppfunnit begreppet flygande häst. Märkvärdigt nog gick inte hästen av på mitten pga. trycket av sadelgjorden, så han motbevisade samtidigt en massa fysiska lagar. Men vad spelar det för roll när det är MacGyver vi talar om?

Så, pappa bestämde sig för att vi skulle köra till den sk. "djungeln".
Vi hade tråkigt och inväntade att mamma skulle sluta så vi svängde ner på en gata för att kolla vad alla vägar hade för namn. Vid slutet av huvudledet var det en vändplats bredvid en ungdomsgård. Pappa utbrast "Oh, kolla coola negerkillarna.".
Vändplatsen, i form av en rondell, var inga svårigheter. Ner från 4an till 2an och runt. Men sedan när jag skulle framåt igen så körde jag fast i någonting som jag trodde hörde till vägen. Tänkte att det inte var så märkvärdigt i och med att det var snötäckt och jag hade sommardäck på bilen, så jag skulle höja växeln och komma ur knipan. Men när jag gjorde någonting som jag trodde var att höja växeln så möts jag av ett skrikljud som kan liknas vid en misshandlad kvinna som blir utkastad från 7e våningens. Pappa börjar asgarva och skriker "MEN FÖRHELVETE, DU SITTER FAST I EN BLOMRABATT OCH VÄXLADE NER TILL ETTAN.". Märkväl att det inte ens ska vara möjligt att växla ner till ettan såvida inte bilen står still, eller har ett lägre varvsantal än vad min bil hade just då.
När jag kom därifrån sa pappa att jag nog var väldigt bra på att imponera på killarna genom att leka biltjuv...

That's right. Jag har övningskört idag, från 19:00 tills 22:30. Grymt nöjd med mina framsteg, pappa vågade ha ut mig på motorvägen och jag längde min fartpenis från 75 till 110. Aldrig haft så mycket adrenalin pumpande i kroppen som jag har nu, någonting säger mig att rallyförare hade varit en underbar karriär för mig, haha.

Sitter och dricker en päronmer. Kom att tänka på en varm sommardag för ett par år sedan när jag träffade Robin för tredje gången och han var så stolt över sig själv när han gav mig en päronmer. Jag blev glad, för han var så himla snäll. Så, väl hemma hällde jag ut slutet av min dricka och grävde ner flaskan på parkeringsplatsen utanför skolan, i hopp om att det skulle växa ett mer-träd där i samma takt som min och Robins vänskap växte.
Kanske var det det faktum att trädet aldrig växte upp som gjorde att jag och Robin slutade träffas, det finns inte ord för hur synd jag tycker det är att vi aldrig ses mer. Kanske bättras det på någon gång, I really do hope so.

Nu ska jag återgå till att slötitta på Harry Potter och de vises sten, han är så söt i ung ålder.

Jag och sussi åkte in till stan, satt på kulturens hus-trappan med alla andra människor för att betrakta andra människor, äta glass och njuta av vårvädret.

Idag känns ingenting lika farligt som igår, idag är jag oövervinnerlig.
Idag gråter jag inte av sorg, utan till bröderna lejonhjärta. Det kan inte finnas någon svensk film som är finare och har ett djupare budskap än denna.
Solen gassar ute, det är 12 grader och jag ska nog ta en promenad när filmen är färdig. Äntligen vår, vårkänslorna sprudar in och tar bort allt det mörka. Det är fascinerande vad ett väderomslag kan göra.
Ikväll ska jag och pappa köra bil. Det blir värre, för pappa har inte samma slags tålamod som min mor har. Frågan är dock vart man ska köra, för den stora rutten sunderbyn-gammelstad börjar bli alldeles för utnött.

Jag gick och skulle träna, föga motiverad med svullna ögon och dåligt humör. Tre ord hade jag fått ur mig på 24 timmar innan jag gick ut genom dörren, tre hela långa ord.
Tanken var att mamma sedan skulle åka ner till hemängsskolan och plocka upp mig för att åka och hämta ut en hyrbil som jag skulle övningsköra med.
Anländer till hemängsskolan, inte en själ där. Allting är stängt, låst, svart. Tjejerna har springfys utomhus innan (som jag inte kan delta i pga mina äckliga benhinnor), men de var inte på the old, ordinary place.
Ringde hem och frågade om det hade blivit ändringar men inte det.
Så, jag promenerade hem. Den friska luften gjorde det gott för mig och det blev lite mer lättsamt att röra på sig. Det var ungefär som att jag var tvungen att lära mig att gå och prata på nytt för att spärren skulle släppa.

Kom hem, bytte om, åkte med mamma till ok.
Vi hämtade ut en babyblå ford focus, körde ner till storheden och köpte lite matvaror. Jag skulle ta leverpastejen ur hyllan, men tappade den och råkade sparka till den. Efterson jag är släkt med min far så var jag tvungen att dra ett dåligt skämt i samma veva: "IHH, den lever".
Sen har jag kört, kört och kört lite till. Höll på i ett par timmar, fick igång tänket med växlingen osv. Gick helt okej, fick ett enda motorstopp och det var mitt på mariebergsleden, haha. Ser fram emot att sätta igång gamla bettan så att jag är lite mer van vid bilstackaren i alla fall.

Mamma säger att det är helt okej, att jag har anledningar för att vara arg och inte prata. Det kommer, och det tar sin tid.

Imorgon ska jag köra lite mer bil, sedan får vi se om jag kanske orkar mig ut i det sociala livet också. Vill ni hitta på något i veckan så är det bara att ni hör av er.

Det är ganska många plusgrader vill jag lova, dessvärre är jag alltför orkeslös för att gå ut. Har ändå försökt komma på fötter, så har i alla fall städat garderoben. Gjorde en fin upptäckt när jag hittade mina benskydd, som hade möglat sönder. Nu blir det i alla fall nya benskydd inför säsongen, tjoho.
Ska även träna ikväll, sedan har min mamma tvingat med mig ut. Vi ska handla, sedan hämta en bil som jag ska få övningsköra lite med.
Har fått glada nyheter gällande körkortet däremot, mamma ska betala skatt och försäkring på min bil första året. Kommer inte heller att köra min kära beige:a 240, utan istället ska jag få min fasters babyblå. Hallelujah-moment.

Hela veckan har varit en stor nerförsbacke och nu måste verkligen botten vara nådd, annars går jag under.
Igår sket jag i allt, när jag kom hem la jag mig ner och grät. Ville inte stiga upp igen och vill fortfarande inte stiga upp, men på något vis lyckades jag ta mig ner för trappen för att göra någonting att äta.
Nedtryckt och förnedrad, inte bara av en person utan av flera stycken. Folk jag trodde kunde kallas vänner kan ju uppenbarligen inte det, känns förjävla bra att veta att folk väntar ett halvår med att säga att det inte går att umgås med mig pga min cynism, oerhört kul.
Till råga på allt tog min dator, eller i alla fall ett uttag till den, eld. Luktar rökskadat i mitt rum, rökskadat och äckligt. Vågar inte använda någon elektronik över huvudtaget, allting är avslaget utom min laptop då mamma sa att det inte var någon fara att plugga in den laddaren i väggen. Efter två timmars tvekan så tog jag äntligen det steget. Mestadels för att kunna se how I met your mother, att ha sådant på ett usb-minne in case of emergency är absolut inte fel.
Har sådana brutala skavsår under ögonen att jag inte kan hålla dem öppna, därför ska jag sova bort hela dagen, eftermiddagen, veckan. All for now.

Så lång har den faktiskt inte varit.

Jag åkte in till stan med Sussi när hon hade vaknat.
Det var fel på tågbommen efter banvägen vilket innebar att de var tvugna att ta dit tekniker som kunde få upp den, som i sin tur resulterade i att vi satt fast i bussen i 30-45 minuter. Kändes föga kul, jag var mest road av dem alla.
  Gick på stan, kände att jag behövde tröstshoppa så jag införskaffade ett par ballerinaskor (världens rea, 200:-), ett linne och röda chinos. De var oerhört snygga och riktigt komfortabla. Me like!
  Sen kom Sussi på att vi borde göra mat och ha en chillkväll. Så, vi åkte hem till mig och kollade igenom kokböcker. Hittade ett recept som såg intressant ut och sedan fick min mor skjutsa oss till gammelstad för att handla.
  Vi gjorde fläskfilégryta med räkor och jordnötssås, och sedan cocktailpäron med after eight och glass till efterrätt.
  Nu har vi precis spelat biljard, jag vann två (!) gånger och känner mig riktigt duktig. Formtoppen är nära, hehe!
  Får dse vad det blir av resten av kvällen, vi tänker inte sälja oss på gatan i alla fall. Synd för er, tur för oss. Ta hand om er tillsvidare. Haj och tonfisk!

Vi skrev en testuppsats inför nationella proven i engelska på skolan. Temat var musik, rubriken var "a musical memory". Vad tror ni jag tog?
För er som känner mig ska det inte finnas en enda tvekan what so ever. Trots att jag älskar hård musik av alla slag finns det ingenting bättre än denna man.

Just nu är jag kvinnohatare.
Just nu är jag manshatare.
Just nu hatar jag vädret.
Just nu älskar jag att ha lov.

Men mest hatar jag folk av den manliga rasen. Det är för helvete slut, det finns inget mer. Låt mina vänner vara då.
jfofjjldchviodfvdlvmklgnboijefoiweufoiejfcajmfojieifkmpwsmcmlö.

Slutet av terminen och mitt första år på gymnasiet närmar sig med stormsteg. Det har gått fort, över förväntan. Kan inte säga annat än att lovet är välbehövt dock, då det vankas slutprov och nationella prov i diverse ämnen under de sista veckorna. Hektiskt är det minsta man kan kalla det för.

Jag lyckades skrapa ihop ett vg+ på mitt historieprov, vilket jag är nöjd över med tanke på att boken inte har öppnats en enda gång sedan terminen började.
Samma gällde idrottsprovet som slog till relativt oväntat idag. Kom på att vi hade prov i måndags men orkade inte försätta mig i stress utan det enda jag har gjort som förberedelse är att ha en trevlig högläsning från papprena till Mikaela idag. Den var så bra att två av Erikarna också kom och lyssnade.

Min högläsning fortsatte även in på mattetimmen, då jag insåg att det var intressantare att läsa om man snurrade på stolen också. Det måste ha varit den mest awesome karusellen genom alla tider. Jag tror att Alf hade betraktat mig ett tag, för när jag började skratta åt någonting Mikaela sa så suckade han åt mig och utbrast "...Jaha, det är sådär ni roar er i sunderbyn."

Denna diskussion kom upp i bilen under natten mot söndag, men jag kom att tänka på den nu. Ganska ace, egentligen. Dessvärre är det nog ack så sant.

Vid ett knivhot sätter sig inte en naturare i fosterställning för sin rädsla, denne försöker inte heller fly eller slå tillbaka. Naturaren sätter sig istället ner på backen med ett matteblock och börjar göra beräkningar för att ställa sig upp och säga "chansen att ditt knivhugg skulle vara livsförödande för mig är 1/100 och det kräver att du måste pricka mig på vänster sida av kroppen med en vinkel på 22 grader och en hastighet på 110 km/h."
Mordförsöket avbryts då av den skräckslagne kriminelle mannen.

Jag är spritt språngande lycklig. Lycklig på alla vis.

Mikaela och jag hade lagt metaltown på hyllan litegrann tills igår då hon meddelar att hon får åka för hennes föräldrar.
Satt med ångest hela dagen och skrev ett tal i huvudet om hur jag skulle lyckas övertala mina med hjälp av att lägga alla detaljer vid rätt tillfälle.
Lät väl ungefär såhär.

"Jo, mamma. Jag och Mikaela har ett förslag, hennes mamma är med på det. Vi tänkte åka till göteborg en dryg vecka och under tiden vi är där kommer det att vara en festival också. Jag betalar allt själv, Mikaelas bror ska med, vi får bo hos deras kusiner!"
"Aha!"
"Går det bra?"
"Men ja!"
Jag tittade storögt på henne. Hon sa
"Men Sofia, du är 17 och ett halvt år. Klart du ska få göra saker som du tycker är kul, vi är oroliga men det kan inte göra att vi måste bevaka dig jämt. Om ett halvår hade du ju ändå gjort som du ville!"

Innan vi äter så kommer pappa in och säger "Ja, jag hoppas du får det roligt, men skaffa inte något jävla långdistansförhållande nu bara."

Igårkväll när jag kollade på smhi stod det att det skulle vara klart ute idag, och åtminstone en plusgrad.

Vi kommer in genom dörren.
- "HEJ!" Skriker han gällt.
- eh, hej...
- "OJ FÖRLÅT, SKRIKER JAG?" återigen går rösten i falsett
Efter en kvarts samtal, varav 5-10 minuter han spenderade genom att smyga iväg utan att säga ett ord och lämna oss ensamma i hans arbetsrum, så är vi redo för att gå. Samtidigt ringer hans telefon.
Det sista vi hör när vi kommer ut genom dörren är att han svarar yo till sin kollega.

Jag står fast vid att han är tämligen speciell.

När man går ner för att tvätta bort sminket och borstar tänderna kan många saker hända.
Dels så fungerar inte någon av lamporna i trappen vilket gör att jag möts utav ett brutalt stup.
Med en gång så börjar jag leva mig in i Robinson.
10 minuter senare, nere på säker mark igen, så möts jag av en orm. Den är hela 16 meter lång och ringlar sig från början av hallen, till toaletten, sedan ner till ett hål i marken någonstans. Jag försöker att ta mig fram utan att röra ormen, för om den vaknar så vet jag att jag är dödens.
Den sista och kanske tuffaste utmaningen är att ta sig förbi det stora trädet utan att välta det eller ramla på ormen.
Success, I did it. Nu är det bara att ta sig tillbaka igen!

Imorgon ska jag införskaffa en pannlampa för att slippa en sådan spänning i vardagen.

Vi har renar på gatan, ja. Vi har till och med renar i cykelstället istället för cyklar, det är det effektivaste sättet för oss att ta oss till skolan.

Samtidigt som vi gick till bussen uppkom även skylten "åk rensläde, få gratis kaffe"! Vi till och med marknadsför med hjälp av renar...

Jag kollar min mail säkert 10 gånger om dagen. Dels för att rensa bort skräppost och dels för att kolla om jag har fått någon ny inbjudan.
Allting som ligger kvar i min inbox och som jag vägrar ta bort är just inbjudningar. Spelmöten, domarkickoffs, upptaktsmöten, pokerkvällar. Ja, speciella tillfällen av alla dess slag.
På så sätt känner jag mig mer speciell!