Att jag har varit vaken sedan 9 men ändå inte orkat kliva upp ur sängen förutom av anledningen att äta en smörgås och smaka på mitt lime-té som jag fick igår (kunde inte hålla mig, doften gjorde så att jag svävade ner för trappan vill jag lova) är väl rätt oacceptabelt i detta Sofia-styrda samhälle. Jag har massor att stå i med, måste göra klart historian och svenskareportaget, städa rummet och träna (om jag kan för benet).
Det är i lägen som dessa jag blir konfunderad över varför jag inte har skaffat ett harem, med mina favoritpojkar iklädda ingenting annat än ett höftskynke, där de lyder min minsta vink och gör alla jobbiga dygnsuppgifter åt mig.
Jag måste lära mig sova igen, bearbetar allting så himla konstigt nu att jag är tankspridd när ögonen skall stängas och det är dags för John Blund att ta sig lite tid för mig också.
Hans sömnstoft hjälper inte när jag tänker, jag tror inte han kommer alls eftersom han är orolig att jag ska upptäcka honom och avslöja hans identited för hela världen. Det är väl klart att John Blund är ett kodnamn och att han egentligen är Anders, 67 med ölkaggen, som extraknäcker eftersom han inte fick jobb på posten pga indraget körkort.
Det snöar ute och det gör mig väl inte precis piggare på någonting, blir deprimerad av allt det dåliga vädret och det mesta känns som misär just nu. Trots detta så är jag glad, de kommande månaderna lär bli en ny vändpunkt för mig då jag ska träffa massvis av människor som jag borde ta mig mer tid till. Hoppas på en ändring även där.
Och nu ska jag sluta yra och dividera om saker jag egentligen inte förstår själv. Dags att dra fram damvippan och göra nytta!