Tittar ut och ser blå himmel för första gången på evigheter. Det känns bra.
Mamma väckte mig.
M "Ska du följa med mig till Gammelstad och köpa godis?"
S "Visst...."
M "Då går vi nu då!"
S "GÅ?! Aldrig."
M "Men skit i det då för helvete, du får inget godis till bion ikväll."
Jag visste inte ens att jag skulle på bio, men man lär sig något nytt varje dag.

Såvida nu inte Söndagen är en underbar dag vilket det är enligt Morrisseys Everyday is like Sunday.
Måste säga att jag har haft en underbart bra kväll. Eller, dag över huvudtaget. Har gått igenom hela dagen med ett léende på läpparna och trodde inte att kvällskvisten skulle kunna bli så mycket bättre.
  Jag begav mig till Mikaela vid 20, skulle slinga hennes hår om jag inte har nämnt det i tidigare inlägg. Vi satte igång och upptäckte att färgen var riktigt brutalt gul, som en äggula. Det blev spännande. Jag stod och pladdrade på om min dag, det var inte så intressant men det gick att få ihop en oerhört vettig diskussion ändå, trots att vi redan hade spenderat halva dagen tillsammans.
  I väntan på färgen drog vi igång lite youtubenostalgi, kalla oss nördiga om ni vill men ack så kul det var. Allt från Sagan om gandulf till Happy tree friends! Jag fick även ett oväntat samtal från sundsvallscrille.
S: Heeeeeej Christoffer.
C: HEEEJ Sofia.
S: ... Christoffer, är du full?
C: Nej, jag är väl aldrig full? VILL DU VETA VEM JAG HAR KIDNAPPAT?! (märkväl att han lät oerhört stolt)
S: Uhm, visst?
Det uppstod en lång tystnad och lite väntan innan Hanna, världens bästa Hanna tar telefonluren. Vi har inte pratat vid alls sedan vi träffades sommaren -06. Det var så otroligt oväntat, jag blev så otroligt glad. Har suttit med ett leende på läpparna sedan dess. Kan inte säga annat än att jag längtar tills ni kommer upp hit, guys!
  Mikaela gick och sköljde ur färgen, för att sedan föna håret och visa resultatet. Måste säga att det blev oerhört bra och jag kände mig duktig för ett tag!
  Åkte hem just efter 10 eftersom unga fröken Mikaela har stalljour i helgen och ska upp klockan 5 två mornar i sträck. Jag sörjer med dig!

Har inga alls planer för helgen, ska till arcus och kolla några fotbollsmatcher imorgon men utöver det blir det nog relativt lugnt. Tror till och med att jag ska ta mig i kragen och städa lite.

Nu ska jag fortsätta njuta av morrissey och försöka få något "vettigt" gjort.

Sussi var sugen på att åka iväg, så det gjorde vi också. Begav oss till Skurholmen för att vara lite varierande. Umgicks med min klasskamrat Erik. Det var oerhört svårt att hitta dit och han var inte hjälpsam på något sätt, men till slut så klarade vi det!
Sen var jag social, glad och lyrisk. Så otroligt skönt att äntligen vara på bra humör.
Satt där till just innan 22, sen fick en annan Erik dra igång sin bil och komma och hämta oss. Han var inte snabb, jag var energisk och det hela var mest enervrerande. Men det var en trevlig kväll överlag, säkert spännande för er att ta del av vad jag gör också för ovanlighetens skull.
Upptäckte att spotify har fått dra in lite musik från folk som inte vill ha deras låtar streamade, det är lite synd... Mycket bra som försvann på cupen, tyvärr. Nu har jag börjat lyssna på echo and the bunnymen, de har mysig musik och jag blir glad av det.

Nu ska jag göra vad jag är bäst på och tvinga er leva in i mitt scenario.
Vid 11 tog jag lite frukost för att sedan gå och lägga mig på soffan och titta på barnprogram. Var trött och orkade inte hålla ögonen öppna länge innan jag somnade. Det är ju självklart inte skönt att sova på en smal, hård soffa så jag vaknade lite då och då.
En gång hände någonting riktigt särskilt när jag vaknade. Var alldeles kallsvettig av rädsla och vågade inte öppna ögonen, har ingen aning om varför. Tänk er känslan av att ligga på en soffa och inte kunna öppna ögonen på grund av en rädsla som egentligen inte har någon vettig uppkomst.
Jag somnade om och vaknade just efter 2. Nu är min dygnsrytm förstörd för alltid.

Idag när jag satte mig på bussen hem konstaterade jag det faktum att jag drabbas av ett riktigt rus utav irritation om någon tar min plats närmast utgången, där jag alltid sitter när jag åker ensam.

Jag är trött, har sovit dåligt.
Gårdagen var helt underbart bra och jag log nonstop från klockan 18:00 fram tills det att jag somnade. Det är ovanligt.
Idag har jag musik, sen ska jag hem och sova under mitt major 4½-timmeshål, för att åka tillbaka till skolan och ha mattegenomgång. Känns som en måttligt givande dag, måste jag säga.

När jag var yngre (inte för att jag är gammal nu, men låt oss säga generellt) så var allting i mitt liv perfekt. Vännerna var handplockade efter stora kriterier, det fanns ingen som var för tjock, för smal, för lång eller för kort. De hade jag ratat för länge sedan. Skolan ska vi inte ens tala om, jag uppnådde perfektion genom att fjäska, vara den eminente studenten som alla vill ha, men som under skalet inte agerar eller tänker för sig själv över huvudtaget. Allt var bara mani, det fanns en robot inom mig som gjorde allting som jag egentligen skulle ha gjort genom egna förmågor, det var också av den anledningen jag blev cynisk och aldrig fick samvetskval.
På senare tid har jag börjat tänka om, nu är det inte den sortens materiella perfektion jag strävar efter, utan istället lyckan att inte behöva bry mig, känslan av att leva och att över huvudtaget kunna känna. Det finns inget som helst ideal på mina vänner och jag har inga alls förväntningar att nå upp till förutom mina egna, personliga mål. Ingen bossar över mig men bara därför så behöver jag inte ha världens största, strikta grepp om mig själv heller.
Jag har varit känslokall och bister, nu är jag känslokall och lycklig.

Kul va? Jag har drabbats av någonting jag trodde att jag var immun emot.
Så går det när man inte tränar på sex månader och sedan börjar direkt med fyra gånger i veckan på varierande, dåliga underlag.
Fördelen är ju dock att jag måste vila bort det, vilket innebär att jag ska begära ett hisskort av skolsyster!

Jag och Josefin såg Australia. Den var bra, riktigt bra. Nicole Kidman är den, enligt mig, mest eminenta kvinnliga skådespelerskan just nu. Hon är så himla charmig. Jag rekommenderar den, rekommenderar den varmt. Ville gråta under ett par scener, men höll mig. Josefin vände sig om när jag hulkade mig och frågade om jag skrattade.
Elin mötte oss i stan. Stackaren hade fått vandra runt en halvtimme extra eftersom filmen drog ut något så otroligt på tiden. Dålig timeline och ännu värre planering. Inte nog med det, vi missade bussen hem också. Satt och värmde oss på max, fick ett samtal av någon värmlänning som hette Jesper. Hej på dig om du läser min blogg! Han sa att han inte hade fått mitt nummer av någon, men jag vet allt att du ligger bakom detta Robin! Det var lite kul, fick skratta ordentligt i alla fall. Sen begav vi oss hem, trots alla pinsamma stämningar som uppkom.
NHL -09 var vad som stod på tapeten hemma hos mig, kom på att elin håller på Skellefteå så vi drog igång ett derby, Luleå - Skellefteå. Tur för er, kära hockeyvänner, så är jag underbart grym på NHL och vann båda matcherna. Dock inte med så höga skillnader, men Luleå håller måttet även som animerade på en TV-skärm.
Nu sitter jag ensam, söker tröst och känner att jag behöver prata med någon innan jag flippar ur totalt. Har ruskigt mycket överskottsenergi och ingenstans att göra av den.

När jag och pappa begav oss till Gammelstad för att köpa en tårta så passade vi även på att köpa biskvier. Han tittade lite förbryllat mot biskvierna och sa "Ja, om faster har med sig sin pojkvän så räcker ju inte det där. Då får vi äta dem med mamma istället". Jag tappade hakan.
- Har hon en pojkvän?!
- Ja, det har hon haft länge.
- VA?!
- Ja, det är ett gammalt strul. Den enda hon någonsin har tagit hem och visat upp, fast han är nästan lika gammal som farmor och farfar.
- Men, inte orkar jag träffa några randoms.
- Du... Hon är 50 år, du behöver nog inte oroa dig.
Värt att nämna att hon inte svarade i telefon och inte heller svängde förbi farmor för att fika bara för att hennes pojkvän var på besök. Jag tycker inte om honom, han förstör mina möjligheter att få pengar på släktträffar.

Pappas och hans kompis pratade i mic. Plötsligt hör jag att någon börjar samtala om mig där i bakgrunden. Pappas kompis sons kompis hade lånat pappas kompis mic och frågade pappa om han fick min msn. Det var väldigt sött av honom!

Alltid någonting vi måste göra, någonstans vi måste vara. Dumma val, kloka beslut. Jag hänger verkligen inte med och just nu skulle jag verkligen behöva vara någon annanstans. Olyckligtvis går inte jag och världen åt samma håll, vilket resulterar i att jag sitter kvar på ruta ett och ser en hopplös kombination av rutor framför mig.
Det är nog dags att stå över ett kast...

Jag har börjat fundera över någonting helt nytt. Har tänkt på det lite till och från sen i November månad men nu när det verkligen kom upp på tapeten igen så känns det som att jag måste dela med mig.
Har en väldigt nära relation med de flesta av mina killvänner, men på senare har jag nästintill blivit kvävd då flera stycken av dem har börjat älta om otrohet. Nej, inte med mig, absolut inte. Däremot ett lass med oerhört konstiga erkännanden, det känns nästan som att jag sitter och lyssnar på de stackars männen som biktar sig för att de har köpt en prostituerad kvinna i ett u-land.
Men, de går inte förlåtelse av deras flickvänner bara för att de berättar det för mig... Och vad som skrämmer mig ännu mer är det faktum att jag inte ens är säker på att deras flickvänner vet om det.
Jag har slutat ge råd eftersom folk oftast feltolkar mina pessimistiska åsikter rätt brutalt, så jag kan inte heller vräka ur mig att de borde göra det rätta och snacka med de stackars tjejerna. Sen är det ju deras problem och inte mitt, absolut inte. Det som gör mig upprörd är att de delar med sig utav sådant till mig innan de ens hinner inse vad det är de har gjort.
Säger inte att otrohet är omänskligt, för det är det absolut inte. Men att sedan ljuga och undanskymfa något på det sättet är inte precis det bästa man kan göra utav situationen. Det gör verkligen ont att sedan få veta något sådant, speciellt om det kommer från någon annan...

1. Jag och mamma gick in i hans rum för studieplanssamtal. Han tittar länge på min väska och frågar "... Jaha, så du har köpt en egen?", självklart syftar han på att jag inte har den fina DELL-ryggsäcken som vi fick gratis till datorerna. Jag svarar att ja, det har jag. Han tittar konfunderat på mig och säger "Men, varför då? Duger inte våran väska?"
2. Samtalet fortsätter ett tag, han kollar igenom mina kursval och frågar "Men, om du inte ska gå NV/NV, varför har du valt till extra matte? De flesta väljer MV bara för att slippa matten". Då började jag undra om han verkligen vet vad han snackar om eftersom det bara är fysik B som faller bort om man väljer MV. Han vill uppenbarligen inte se mig läsa Matte E.
3. Sen kommer vi till tjorvet angående mitt språkval, 1000 följdfrågor om varför jag inte kunde ha valt något annat språk än teckenspråk. Visst, må han vara SYO, men har han ens med det att göra?

Han är så sjukt arrogant och ointresserad, förutom mot Frida som han verkar älska totalt utan och innan.
Något annat jag har lagt märke till som irriterar mig lite är att varje gång man träder in i hans kontor så sitter han på msn, samt att han har en webcam på datorn. Berättade det för mamma via sms:
S: Såg du att studievägledaren har en webcam och är inne på msn?
M: Sant? Han kanske har studievägledning live.
Jag och Linnea hade också en teori, men för att undvika barnförbjudna tolkningar och mardrömmar över huvudtaget så undviker jag att ta upp denna här, det kan ha någonting att göra med att han spelar in sina samtal i alla fall.

Okej... Det var en läskig grej som hände nyss som jag känner att jag måste dela med mig utav.
Jag har fått ett nytt tangentbord så har lagt det andra åt sidan, råkade kasta ner det på fjärrkontrollen vilket gjorde att eurosport gick på. Såg att det var konståkning som stod på och kollade lite, uttäcker att min farmors stora kärlek Alexander Majorov som också läser engelska med mig åker. Hur stora är oddsen att det ska vara en sådan timing på det jag gör?

Jag fick mina högtalare idag, blev förbannad för att de vägrade funka så jag satte in det nya tangentbordet. Det vilel inte heller funka vilket gjorde mig ännu mer förbannad. Slog av datorn, tangentbordet började funka. Upptäckte att jag hade råkat mute:a ljudet och då gick allting min väg!
  Jag har städat lite idag, men inte tillräckligt. Får ta och fortsätta imorgon för nu måste jag faktiskt ta och plugga. Har varit på lite blandat humör så har faktiskt inte orkat ta tag i det ännu.
  Måste även bestämma tårta eftersom jag och min far ska till farmor och fika på Lördag, samt avgöra vad jag ska göra utav mina valbara poäng då jag har studieplanssamtal imorgon..

Vaknade imorse klockan 10 av att någon dammsög. Funderade länge och väl varför någon dammsög i mitt hus när alla är på jobbet, men beslöt mig för att somna om istället för att gå ner och kontrollera vad det var som hände.
Runt 12 vaknade jag igen, gick ner för trappen och gjorde iordning frukost. Passade på att kolla på mammas schema och såg att hon var ledig, men bilen var inte hemma vilket gjorde mig ännu mer konfunderad.
Vid 1 kommer hon hem och berättar att hon har varit på nautilus och tränat. Jag frågade varför hon dammsög imorse klockan 10, hon tittade konstigt på mig och sa "Jag var inte ens hemma klockan 10".
Nu har någon dammsugit i hallen, någon har städat toaletten och någon har öppnat halldörren utan att någon har varit hemma. Tror inte jag vågar vara ensam när mina föräldrar åker till Skottland mer, haha.
Mamma sa att jag absolut inte fick säga så till pappa, för då skulle han ha satt på mig tvångströja och skickat ner mig till min faster.

Dagens sysslor består av plugg och städning, samt att jag nog ska hitta på någonting med Sussi en sväng. Kemiprov imorgon och jag är inte taggad alls. Blir dock mer än nöjd om jag får VG, så det är ingen alls fara egentligen.

Gick till Elin en sväng ikväll. Tänkte hjälpa henne att få igång hennes MSN igen vilket jag trodde skulle vara en oerhört simpel lek, att några inställningar bara skulle ha försvunnit. Men icket, komponenterna fanns inte på datorn trots att det stod det på installationsprogrammet. Vi tog bort allt vi såg som hade med "live" att göra, och två timmar samt en systemåterställning senare var ändå ingenting som det skulle. Min tekniska sida är inte så stark ändå, ska lära mig datorer och bli grym på det. Då är jag nöjd!
Nu är jag lite småtrött men ändå pigg. Ska lägga mig ner och kika lite på tv, försöka komma i säng någorlunda tidigt trots att jag är ledig imorgon. Ska både städa och plugga.

Idag under kemilektionen kom Alf på att han skulle gå igenom nationella proven individuellt med var och en utav oss.
Ingen bra idé vill jag lova, de flesta tjejerna eggade upp sig rejält och det blev inte mycket jobb gjort.
Stämningen var nervös när jag smög in till rummet intill där Alf stod och kollade.
Han tittade skeptiskt på mig. Åh nej, säg inte att jag har fått IG.
Han tittade ännu mer skeptiskt på provet. Jag är körd.
Han gav mig en till blick. Nu är det över.
Och på provpapperet stod det inte mindre än MVG.
För första gången i mitt liv var jag mållös, fick inte fram annat än "oj" upprepade gånger. Har aldrig fått MVG på ett matteprov tidigare och förväntade mig verkligen inte att jag skulle få det nu med tanke på det stora G:et jag fick stämplat på det gamla provet.
Alf flinade och sa "Det trodde du inte, va?". Han hade rätt, det trodde jag verkligen inte.
  Mitt mvg har i alla fall celebrerats med pizza och en hundralapp.
För övrigt så var både Mikaela och Linnea sjuka idag, så en någorlunda deprimerad Sofia insåg att det är dags att börja lära känna de andra tjejerna. Det var inte så hemskt faktiskt, jag har varit nervös för en idiotstämpel med tanke på mitt fladdriga humör men antingen har de redan vant sig eller så är jag ohyggligt bra på att dölja det.

Har officiellt tränat för ett år framöver nu.
Började med att jag bråkade med pappa om min motivation, jag tänkte inte träna alls först för att det kändes dumt att komma dit omotiverad, men han tyckte det var dåligt av mig att skita i det så jag begav mig dit ändå.
  Tung i benen möts jag av ett springpass utan dess like. Uppfattade endast att vi skulel springa så jag satte igång med att trycka på relativt hårt. När jag inser att ingen annan någonsin stannar berättade Malin att vi skulle springa i 30 minuter, good work, good work. Så, jag och Malin springer runt, runt och runt i arcushallen, jag kände mig till och med jättesnabb fram tills dess att de andra fick för sig att varva oss. Det var bara ett varvs skillnad när vi slutligen kom i mål men det var ändå ett helvete utan återvändo. Extra tungt blev det när vi frågade om tiden och fick veta att det var 16 minuter kvar trots att jag var totalt utmattad.
  Lite fys på sidan av, inte riktigt lika jobbig men jag hänger ju inte precis med de andra tjejerna heller. Det börjar dock märkas att jag är igång igen nu, vilket i alla fall är positivt.

Jag har börjat glömma bort hur gammal jag är, tror att jag fortfarande är 16... Ålderskris?!

Hm, anlände till musiklektionen imorse efter många om och men. Att lärkan kan vara en sådan förvirrande byggnad. Upprop stod på schemat och självklart fanns jag inte med, hade inte förväntat mig något annat heller men det blir ett klart störningsmoment när jag aldrig finns med på klasslistor och dylikt.
  Lärarna verkade vara new wave-hippies vilket gjorde att jag blev oerhört influerad och drömde mig tillbaka till mitt imaginära 80-tal under tiden de pratade med oss. Vi sjöng norwegian woods och sedan var vi klara för dagen.
  Jag gick in till stan, spenderade 30 minuter på åhléns. Tittade på cd-skivor och blev deprimerad när jag upptäckte att det inte fanns några som helst bra skivor. Inga Robbie Williams, inte ens några Tom Jones, men däremot finns det ett antal skivor med The kristet utseende?
  Klockan 10 befann jag mig på nilssons, tjejen i kassan skrämde vettet ur mig när hon hälsade eftersom jag stod med ryggen vänd från henne. Köpte mina skor och begav mig hem för att lämna dem.
  Hade haft en liten plan att åka och vara lite social med Sussi under hennes lunch, men när jag kom hem var det så himla skönt att bara sätta sig ner och koppla av så jag spolade dem, ett tag... Tills sista sekund när jag rusar till bussen med alla prylar i handen istället för i väskan. Spenderade i alla fall en timme med henne och Joel vilket var ett bra sätt att fördriva en av fyra timmar på mitt långa hål. Den sista spenderades med matteboken, fast jag filade på en sångtext istället.
  Nu funderar jag på att äta något lite lätt som mitt första mål för dagen. Har inte haft tid för det där med mat riktigt och det känns att jag kommer få igen för det.

Ibland är det bra att ha föräldrar som växte upp på 70-80-talet. Frågade mamma idag om hon hade lust att bidra med hälften av pengarna till ett par Ray bans då hon utbrister "Men såna har ju pappa". Vips så låg de där i min hand, mina älskade wayfarers. Dock svarta, men det spelar ingen roll för de är MIIIIIIINA!
  Nu är det ju som så att jag var på stan med fröken Elin idag, och vi fick för oss att kolla på skor vilket är en oerhört dum idé. Jag kom i alla fall åt ett par vita pumps med nitar bak för 99:-, ordinarie pris 600:-. Olyckligtvis hade jag inga pengar med mig eftersom min plånbok har försvunnit igen. Men jag ska gräva fram den tills imorgon och hoppas på att de står kvar på hyllan ännu, Då blir jag ännu mer lycklig!
  Skoldagen? Hmm, vi såg Fear and Loathing in Las Vegas på morgonpassen. Sov mig igenom hela filmen i princip, vaknade korta snuttar och kollade vad som hände i min omgivning.
  Annars är allting bra, jag är på bra humör och det blir inte direkt sämre om vi säger så. Bra nyheter faller över mig hela tiden, det är så himla roligt att träna igen och det känns verkligen så himla bra att vara ute ur depressionsträsket.

 Nu ska jag ta och spela lite NHL och sedan sova, har en lektion på morgonen imorgon, sen hål till 14:10, så jag lär väl åka hem emellanåt.

Då kan ju ni alla älskade, trogna läsare lägga ihop det lilla ni har till övers och ge mig en present.

Inte heller vilken present som helst utan dessa underbara Ray Ban wayfarers. De kostar bara ca 700 kronor på eBay, men det är ingenting jag riktigt har råd med för stunden och vet inte riktigt om min mor är så jättetaggad på att pröjsa så mycket för någonting man kan köpa i Thailand för en tia. Men det är inte samma sak när det inte är äkta, och pappa har ett par äkta Ray Ban. Nej, nu kommer övertalningsförmågan fram!

Jag vill väl inte påstå att jag någonsin har varit annat än skeptisk till att högtalarna ska gå att laga. Men min pappa är den där positiva människan som ska pröva allt innan han ger upp. Vi bröt upp dem i alla fall, för att kolla vad det var som glappade. Han fick för sig att löda och allting blev jättekladdigt.
Sen hittade vi glappet och löste det genom att trycka in en träpinne, olyckligtvis fungerade de inte när jag tog upp dem till mitt rum igen, så nödlösningen var inte alltför lyckad.
Därför ska jag få nya högtalare i present, vi ska beställa Harman Kardon soundsticks och det känns ju bra. De var riktigt snygga i alla fall, hoppas ljudkvalitén är densamma.

När det låg en skruvmejsel inne i lådan så fungerade dem galant. Det var dock att gå lite för långt för min smak.

Igår tror jag att sussi blev besatt av djävulen eller någonting. Hon somnade i min säng och när hon vaknade 5 minuter senare var hon sig inte lik på något sätt. Vi ringde folk, skickade dumma sms och härjade på mer än vanligt. Kul var det, mer kan jag inte säga. Grät och hade riktigt ont i magen när vi fick för oss att det kanske är dags att lugna ner sig.
  Vi satt och inväntade 12-slaget. Inväntade att min ålder skulle bli F17 istället för fjuttiga lilla F16. Jag kände mig stor i några sekunder och sen blev det mest lamt eftersom ingen fick för sig att säga grattis förrän en timme senare. Då blev jag obotligt populär, alla ville känna på den nya Sofia, 17 år.
  Nu ska jag snart gå ner för trappan och baka en marängtårta. Det kändes gott och bra, för mamma orkar inte göra den själv. Vilken elak kvinna hon är. Sen kanske jag får tag på någon present också, det vet man aldrig förrän man har testat.

Jag är ganska taggad, eller kanske inte. Men det är vad jag intalar mig själv i alla fall, i och för sig gick det åt helvete sist, men rent principiellt så ska det ju gå bättre om man är taggad.
Gick och la mig just före 22 igår, 22:20 kom mamma hem och då sov jag tydligen. Vaknade klockan 5, insåg att jag får somna om en och en halv timme till och det var precis vad jag gjorde.
Trots min sömn på 8 timmar så känns det hemskt att vara vaken. Vill ha helg nuuuuuu!
Sen borde jag klä på mig också, tror inte att det uppskattas av eleverna på vuxenskolan om det kommer en förvuxen bäbis med pyjamas dit och hälsar på.

Löpträning i arcushallen innebär varv, på varv, på varv, på varv samtidigt som man spanar in fotbollsspelarna innanför nätet. Självklart vill jag också träna fotboll, känna det mjuka gräset... Men samtidigt är adrenalinkicken av att springa mycket bättre. Njuter av varenda sekund, även om jag bara springer runt på en bana. Försätts i egna tankar och kan verkligen koppla av - tro det eller ej.
  Det gick mycket bättre än vad både jag och pappa trodde. Det mesta är borta, men jag har en sådan stark grundkondition att det inte alls var lika farligt som i fjol trots att detta uppehåll var längre. Kanske är jag mer motiverad nu också. 70 minuter löpning fick jag ut i alla fall, sen var jag slutkörd. Nu är det dags att dra igång, fyra gånger i veckan.
  Fast det absolut bästa är att avsluta ett tungt träningspass med att äta på max och införskaffa godis.

Varför sitter jag och gråter till Oprah? Jag blir aldrig rörd av talkshows men nu rinner bara tårarna. Det är nog för att jag känner empati för Charice. Allt hon har gjort, allt hon har fått ut av det trots hennes ringa ålder och vilken jävla röst.

Sämst ljudkvalité, men någonting jag gråter åt måste ju alla andra få ta del av också.

Den gamla vanliga elden börjar väckas i mig igen, den cyniska personen som föredrar kritik framför komplimanger är på väg tillbaka.
Jag ska berätta lite mer om min dag... Det var varit en stor PR-dag egentligen. Började när jag, Elin och Mikaela traskade till skolan och beskådade hur de satte upp det årliga isdjuret (som förövrigt är en råtta i år igen... för 2a eller 3e året i rad), TV4 hade orkat ta sig ut från lokalen på andra sidan vägen för att filma. Runt omkring oss gick det folk som försökte få lite uppmärksamhet utav tv-teamet. Ingen lyckades, olyckligtvis. För lastbilen som fraktade råttan och samtidigt försökte efterlikna en lång karavan med sina fyra släp var mycket mer intressant.
  Precis innan vi avslutar kemin tar Alf upp en fråga i klassen om någon har lust att bli intervjuad för kuriren. Han sa att det skulle springa runt tv-team på skolan hela dagen och att det var väldigt lyriskt.
Anledningen: Naturvetenskapsprogrammet på kungsfågeln i Luleå ska få den tredje "matteskolan" i Sverige. We're gonna be famous for our nerdie-ness! Woooho. Det kanske blir bra, ändå. Tanken är att inriktningen ska sätta igång nästa år, vilket gör att (enligt mina fördomar) det kommer springa runt en massa finniga tonåringar från hela Sverige och därav få "vanliga" NV att verka lite mindre nördigt. Nu kanske folk dumpar fördomarna! Synd bara att tidningen inte avvaktar med att göra en big deal av det tills det nya packet har anlänt, det kanske är den enda gången Luleås befolkning får bevittna dem live.
  För övrigt så är jag hungrig och jättesugen på ägg. Självklart har vi inga sådana hemma och det får mig att bli lite skeptisk gällande min födelsedags-tårta. Hur ska det gå att göra en botten utan ägg? En tårta utan fyllning lär det också bli, jaaa. Jag kommer få äta luft!
... Jag hoppas verkligen att folk förstår sarkasmen i vad jag skriver, annars lär jag få skit.

Mamma gjorde mig på riktigt dåligt humör imorse, så när jag var på väg till skolan var jag alldeles för frustrerad för att tänka på hur kallt det var ute...
-21 grader är vad som står på termometern, årets kallaste dag och vinterns tredje kallaste. Efter en varm vinter är det svårt, även för en härdad norrlänning med muskler utav stål, att uthärda kylan. Speciellt i Luleå centrum, där det alltid ska blåsa och bli ännu kallare. Var halvt förfrusen när vi öppnade dörren till skolan. Jag tänkte inte ens ta vantar, usch så kallt det hade blivit.
  Dagens halleluja är att jag faktiskt förstår kemin. Jag förstår vad en mol är och jag förstår hur man beräknas koncentration. Det är nog ganska bra, med tanke på att vi har ett relativt omfattande kemiprov kommandes nästa fredag.
  På tal om fredagar så är det en sådan imorgon, dags för nationella prov i matte a. Hoppas det går bra, annars blir det inga födelsedagspresenter för mig på Lördag.

Andra planer för dagen är att plugga så det flyger blyerts i hela rummet, sen ska jag och löpträna lite senare vilket kommer att kompenseras med att köpa godis och käka på grillen.

Sussi: DU ÄR SÅ JÄVLA INNE I TELEFONEN! SÅ JÄVLA INNE.
Sofia: ??
Sussi: DU MÄRKER INTE ENS NÄR JAG S...... SSSSSSSSSSS.......SSSssssssSSSSSssssssk.....SSSk..... Vill du ha saft?

Till och med åt mammas incidenter.
Hon har ingen bra hand med plast.
En gång skulle de koka sylt och hade ingen panna, hon prövade koka sylt i en hink.
För kanske fyra år sedan kom hon på att man kunde göra knäck i micron, hällde i smeten i en tillbringare och såg allting sakta smälta ihop till en klump.
Då tror man ju att hon ska lära sig av sina misstag, men icke. Samma visa i år igen.
När kan allt detta plastdrama ta slut?
Idag blev hon less när hon inte fick ut maten ur plastburken så hon la hela burken i stekpannan och slog till.

Sov, vaknade, åkte in till stan, åt, åkte hem, sov.
Vem älskar inte en händelserik dag?!

Det var en man i mammas tidning som sökte golfsällskap, eller var det möjligen bara en täckmantel?

Nej.

Nu, när jag efter sex månader börjar lära mig att stå på egna ben igen märker jag också vart min vänner står.
Under mitt "dåliga halvår" har jag varit alldeles för naiv för att inse att jag kanske börjar glida ifrån folk markant. Några av vännerna jag har förväntat mig mest från har inte märkt någonting över huvudtaget vilket har gjort att jag sällan eller aldrig har haft någon att gå till och under många moment övervägt att sjunka till den nivån att jag skulle kunna ta mig till en psykolog. Andra har skinit upp, hjälpt mig ur träsket och fått mig att se framåt.
  Samtidigt vet jag inte hur jag ska agera, är i en sådan sits där jag antingen måste våga kliva fram och ta en oerhört jobbig diskussion eller bara låtsas som att det regnar. Regn-delen är mest my thing just nu, då jag rusar nerför memory lane och inser att jag verkligen inte vill förlora vad jag har. Men å andra sidan kanske de bra stunderna redan har fått sin tid och det är dags att promenera vidare längst efter lyckans allé, in i ett nytt liv med nya möjligheter.

Dilemma, dilemma. Hur löser man det utan att såra andra och utan att göra ännu djupare ärr på sig själv?

Igen... Mitt mål att vara mer motiverad och satsa högre på betygen höll inte länge. Nu är det kemin som spökar, jag måste plugga. Vi har prov om två veckor på tre kapitel och jag har varit totalt lost på alla tre. Det kanske är dags att försöka komma till insikt med vad kemin innebär egentligen.
  Igår bestämde jag och mamma hur jag ska fördela de indidivuella valen och valbara kurserna. Det ser ut ungefär såhär just nu.

• Inriktning NV/NV eller NV/MV
• INDIVIDUELLA KURSER, 300P
• Engelska C cae 100p
• Svenska C 50p
• Psykologi A+B 50+50p
• Teckenspråk 100p
• Ev Idrott & Hälsa b, 50p.
• VALBARA KURSER, 200P alt1
• Historia B 100p
• Matte E 50p
• Alt2
• Miljökunskap A 100p
• Miljöpolitik 50p
• Matte E 50p
  

Det beror lite på om jag måste läsa igen språket på mina individuella poäng eller inte... Jag är nöjd, riktigt nöjd. Utbudet var allvarligt talat värdelöst, men jag försökte komma åt så många kurser som jag finner intressanta/roliga och därav kan ge mig så mycket motivation som möjligt. Fortsättningsvis är jag osäker på inriktningen så det lär bli något impulsivt sista dagen-val. Ibland är det bra med magkänsla.

Nu är det dags att ta tag i all nytta jag har att göra och lära mig hur molräkning fungerar.

Sitter och inväntar umgänge, ska dra mig iväg någonstans med Sussi och hänga med lite folk så att jag får någonting intressant att göra ikväll. Just nu lyssnar jag på snoddas, Winnerbäcks gamla proggband. Jag gör det med spänning och lycka, var väldigt intressant att höra lovesång med en elgitarr i bakgrunden istället för den sköna akustiska stämningen som annars uppkommer. Men jag klagar inte, absolut inte... Det var spännande faktiskt, snoddas kan jag lyssna på fler gånger.
  Idag är jag glad, folk har avundats min exstas och charmighet. Hoppas det håller i sig länge för bättre kan det inte bli.
 

Ett ord: Trött.
Vi har svenskalektion, jag streamar musik på spotify, Mikaela halvsover och Linnea spenderar lite kvalitétstid med mobilen. O-n-ö-d-i-g-t I tell you. Min svensklärare berättar om att hon får mail om viagra men att varken henne eller hennes man är i behovo utav det. Spännande!
Datorkunskapen är vad som återstår av dagen, vi kommer göra lika lite som vi gör just nu vill jag lova.
Rekommenderar albumet Sixx: A.M. - The herion diaries soundtrack starkt!

Bästa film: Tror jag måste säga att The dark Knight kicks everybodys elses ass in that case..
Bästa bok: Män som hatar kvinnor, nu måste jag sätta igång att läsa tvåan bara för att jag sa så...
Bästa köp: Ouff... I'm a spoiled bitch och jag köper inte mycket själv, men Sinatra-skivan perhaps.
Bästa födelsedagspresenten: Minns inte ens vad jag fick när jag fyllde år... Skrev på för en säsong med Luleå damfotboll, och det var nog det absolut bästa just då.
Bästa julklapp: Julen var ju nyss... Ouff, allt?
Bästa minnet: Jag tror att jag måste säga Luleåkalaset.
Bästa festen: Jag som verkligen festar heeeeeela tiden måste nog säga att alla party-times har haft sina för- och nackdelar så jag tänker inte nämna något.
Bästa spelningen: Uff, var bara på Luleåkalaset, så... Winnerbäck? 
Bästa låt:  Christian Kjellvander - Two souls tror jag är vad ni hittar om ni kollar på latsfm..

Jag vill att 2009 ska bli 100 gånger bättre. Det senaste halvåret har bestått av misär och trots att jag har försökt le mig igenom allt skit så har det verkligen inte gynnat mig eller någon annan i slutänden.
  Nu ska jag ta tag i mitt liv, putsa rockärmen och börja öppna mig för en ny umgängeskrets. Framförallt våga träffa nytt folk eftersom jag nu klarar av det utan att bryta ihop av nervoisitet. Det är inget nyårslöfte eller så, bara ett faktum som jag har försökt undvika så länge som möjligt, men efter att nu ha mått bra under en månads tid så kan jag nog hålla mig till ett nytt jag också.
  Redan nu taggar jag inför sommarlovet, som vid skrivandets stund känns riktigt ace. Speciellt om jag och Mikaela lyckas ta oss iväg till metaltown. Ingenting kanske står på schemat just nu, förutom införskaffningen av en ny systemkamera. Men, vem ser inte fram emot nya bekantskaper och långa härliga nätter fyllda av ljus och glädje.

Tänkte bara briljera genom att låta er titta på tiden och förstummas över att jag är vaken nu på min lediga dag.
Hemligheten är dock att jag hade fem obesvarade sms som kom mellan sex och sju, så jag tvekar på att jag sov så himla hårt.
idag ska jag göra något åt min komplexa syn på mig själv och träna (!), ska ut och springa. Motivationen finns för jag vill verkligen inte vakna upp och känna mig äcklig varenda morgon, utan istället kunna känna mig slimmad och vältränad med en platt mage och någonting att säga till om.

Glömde den absolut största "dagens" för dagen.
Dagens diss: Jag: Men jag har faktiskt börjat tona ner min dialekt litegrann.
Elin: Varför då?
Jag: För att jag låter rentutsagt förjävligt
Elin: Nähä?!
Ni skulle hört det sarkastiska tonfallet hon hade, det lät verkligen som om hon sa Nej men, det menar du inte?

En av de mest underskattade låtarna någonsin och en av de första låtarna någonsin som jag faktiskt har fastnat för.

Väljer att redögöra allting genom dagens.

Dagens flyt: Vi satt förväntansfulla och väntade på bussen på Luleå busstation, hoppade på och upptäckte att biljettsaken inte fungerade vilket gjorde att vi fick åka gratis och därmed tjänade in 35 kronor.
Dagens roliga: Pappa ringer när vi är på väg hem.
Jag: Såg din kollega på max tidigare...
Han: Vem då, frasse?!
Märkväl att han inte har någon kollega som heter frasse, utan att han nog tänkte på snabbmatskedjan.
Dagens köp: En t-shirt från Killah, har spanat in hur länge som helst och nu var den nedsatt 300 kr, lite underkläder och en mössa från zoul på massvis med rea!
Dagens "Elin": (Eftersom hon har kommit med speciella uttalanden som man har skrattat så att man har gråtit fler än en gång så får hon en egen kategori)
Elin: Men akta så jag inte skjuter dig.
Jag: pfft, med vadå?
Elin: Det vet man aldrig.
Elin: Men en gång sköt jag faktiskt igenom hålet på en ölburk.
Jag: Med vadå?
Elin: En ölburk?
Jag: Ja, men.. Vad sköt du den med?
Elin: Du tror jag vet det? Den var lång och hård i alla fall.
Dagens värsta: Återigen på bussen hem, en kille gjorde slut med sin brud på bussen och det var inte kul att lyssna på över huvudtaget.

Tro inte att jag har glömt bort Sussi helt och hållet, nej nej oh nej. Hon var också med! Det var oerhört trevligt måste jag säga. Bra dag och bra tagg inför skolan.

Något som kan bli den kallaste dagen i år, -15 grader och klart bara i Sunderbyn.
Jag, Sussi och Elin har bestämt oss för att bege oss iväg till Piteå stad. Undra om det är sämsta dagen att åka dit på, i störtkyla och allt.
Sen är jag trött också, ställt om dygnet lite. Bussen går 11:20 och jag har precis stigit upp. Inte är jag stressad för det, nehej. Stress är waaaay overrated fram tills det ärr man missar bussen och spoilar hela dagen.
Har inte hunnit med ett dyft under jullovet heller, trots att det verkligen har märkts att det har varit lov. Umgåtts mycket mer och mått bättre än vad jag har gjort det senaste halvåret. Allting har som kommit tillbaka och det har varit en riktigt bra återhämtningsperiod. Kanske pluggat lite för lite och gjort lite för lite måsten, men det har varit lov och nu är det verkligen dags för nya tag.
Om tio dagar fyller jag 17, en handfull till något totalt onödigt. Men det ska firas, och det ska göras rätt och traditionsenligt med tjejerna som alltid finns på min vänstra sida. Det innebär också 375 dagar tills jag sköter mig själv, konsumerar alkohol lagligt och får köra bil, vilket är lite mer spännande än denna mellanålder.
Värt att nämna att ingenting blev som jag planerade att det skulle bli, allting blev bara bättre.

Dags att göra mig i ordning så att jag inte ser ut som ett fågelbo i Piteå. Ha en bra dag!

Måste ta en paus i städningen för att berätta detta...
  Skulle precis gå från mitt rum till garderoben (rummet intill) när jag upptäcker att lampan till övervåningen tänds. Jag fryser skräckslaget fast i backen men tänker sedan att mamma säkert har låtit installera en timer.
  När en halvt obekant mansröst sedan ropar "Hallå" klarar inte min paranoida sida av mer. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, ville skrika men undvek det. Hade han haft en kniv så hade han reagerat mer mot min skräckslagna sida.
  Går istället mot trappen och tittar ner. Till min förvåning möts jag av ett moln av cigarettdoft och där bakom står min pappas kompis Tomas. Han hade släppt in sig själv eftersom det bara är jag hemma och var lite förvirrad över att min käre far inte var i hemmet.
  Efter en liten kort konversation om vilka idioter han tyckte dem var som promenerar till gammelstad så gick han in i hallen och sa hej då.

Det är det läskigaste jag har varit med om på länge...

Impulsköpte två flaskor hårfärg på stan idag, en röd och en svart. Jag och Elin införskaffade även folie från euroshopper för att det skulle underlätta att göra de röda slingorna. Efter maten var det dags att ta fram flaskorna och köra.
Vissa komplikationer uppkom på vägen, det var oerhört svårt att färga mellan slingorna bland annat, men slutresultatet blev långt över förväntan. Jag är totalt förälskad i min lugg. Bara det "nyfärgade" försvinner så att håret inte är så platt och glansigt så lär det bli superbra.

Inväntar mitt klädpaket från ASOS, tycker det går riktigt långsamt.
Jag har alltid älskat att beställa saker från England, för så länge man beställer från en butik och inte en privatperson så får man med godis och andra härligheter. Med mina doc Martens-skor fick jag med världens godaste choklad och nu suktar jag efter vad som kommer härnäst.
  Jag har alltså märkt av att jag är lite desperat efter paketet eftersom min dröm inatt bestod av scenarior när jag gång på gång gick ner till brevlådan och möttes av ny engelsk konfektyr! Det var spännande, tänk om det hade varit så i vaket tillstånd med.
  Jo, och gårdagen... Sussi utbrast mitt i allt "Jag ska till sundsvall!", undrade varför hon kom på det under en fredagkväll men självklart var det ju tal om personen och inte stället. Så, jag följde med. Vi åkte in till stan och hamnade på max tills vakten tyckte att vi hade värmt oss där lite för länge.
  Sen åkte vi bil, samtidigt som jag och Sussi tog en trip nerför memory lane och vår eminente chaufför Simon var väldigt tyst. Var runt lite överallt, sedan fick han skjutsa hem oss till byn igen.
  Blev spelkväll för hela slanten, in med NHL 02 i playstation:et och där drog det igång. Många blodiga kamper, allting gick ut på just blod, svett och tårar! Jag kan stolt säga att jag vann sista matchen, när mina Japaner mötte Kazakstan.
 

Idag har jag, som tidigare nämnt, besökt min mormor. Det är så oerhört härligt att svänga upp på infarten och se det idylliska huset, lugnet från fåren och den mäktiga vyn över vattnet.
  Fick ett varmt välkomnande utav Zeb, mormors pointer som hon egentligen borde ha slutat göda för länge sedan. Jag saknar honom oerhört mycket mellan gångerna vi är där, första gången vi stötte på varandra var han fyra och imorgon fyller han hela tio år. Jag är fascinerad över det, eftersom veterinärens utlåtande var att han hade lungcancer och inte skulle leva mer än max två år till från det att han fyllde fem.
  Min moster var också på besök. Jag vill inte ens tänka på hur länge sedan det var jag träffade henne senast. Snacka om att vi inte har någon alls sammanhållning i släkten. Hon hade en ny kille i alla fall, ovanligt. Jag tror hon har varit gift tre eller fyra gånger, jag har hunnit träffa alla hennes män och fick nu bekanta mig med en ny. Han hade tydligen barn också, så woah. Nu har jag kusiner, vi kanske inte är blodsrelaterade men de finns där!
  Mormor började även älta på om att det kanske var dags för mig att träffa min riktiga morfar. Jag visste inte ens att han levde så det var en viss spänning i hennes ord. Det är dock ingenting jag behöver, Thure är min morfarsfigur och han duger utmärkt.

Två nya besked alltså, två nya mansfigurer, det är ganska coolt.

Var inne i stan en snabbis med min mor och fotade fyrverkerierna, resultaten blev blandade. Inte jättenöjd men inte helt missnöjd heller, har fått leka lite med photoshop och det är ju alltid kul.

Sitter och firar det nya året genom att bita på ett armband. Inväntar kommande fyllesamtal som lär dyka upp under nattens lopp, ska snart ta någonting att äta för att gå till min säng och kika på en film eller två.
  Imorgon ska jag bege mig på roadtrip med mamma, vi ska ta oss hela vägen till Niemisel för att hälsa på mormor. Det är väl omkring två år sedan jag träffade henne sist så det blir trevligt i alla fall.
Ha en bra fortsättning!