Carolines mördare var inte riktigt som jag hade förväntat mig.
Han var ruggig, av att bara lyssna på hans påhittade version av vad som egentligen hände så har jag gåshud i hela kroppen. Han var verkligen inte som en mördare heller, utan som en hjälplös människa som handlade impulsivt utan att ha en blekaste aning om konsekvenserna. Samtidigt lät han så himla snäll, som att han verkligen aldrig skulle skada någon.
Nästa vecka sänder de rättegången, jag hade hoppats på att den skulle vara i Luleå så att jag kunde gå dit själv, men om de sänder det på tv och har kuriren på plats för minutrapport så är det ingen fara.

Nu är det dags för något brittiskt feel good/living the dream-program, någonting att somna till månne.