Jag har precis skrivit på min egen död eftersom jag ska spendera friluftsdagen i Kåbdalis.
Kära mamma och pappa, jag tycker  inte om er.
Vänner och okända, ni betyder egentligen ingenting för mig, är luft i mina ögon men tack för att ni finns där i vått och torrt trots min cynism.
Hoppas att ni läser detta och ändå är villiga att ta hand om mig OM jag skulle överleva, och anländer till Luleå med brutna ben och förfrusna fingrar.
Nu ska jag fira min sista onsdagsmatte, eventuellt sista onsdagsmatten innan lovet. Interesting!