Är det nu jag förväntas vara världens mest vidskepliga människa och håglla mig undan från precis allt som kan orsaka skräck i min tillvaro?
Knappast, dagens hittills läskigaste händelse är Mikaelas positiva humör. Hon är lyrisk och helt i exstas, pratar mer än vad jag har hört henne prata på år och dagar och snabbare än vad jag pratar även när diskussionen gäller träd.
Vi sitter på skolan utan egentlig orsak, historian är faktiskt klar en vecka före deadline vilket är otroligt. Mikaela skriver stödord, jag skriver blogg. Kul att vi alla har ett mål i livet.
Egentligen borde jag gå ut på gatan och tigga ihop pengar till mina bussbiljetter. Var inte nog klok för att ta med mig plånboken så att jag kunde bege mig till busstationen för att införskaffa detta ack så viktiga värdebevis.
Nu blir det att återgå till att göra ingenting, ska samla till mig tillräckligt med energi för att orka skriva regelprovet sedan.