Väntan på bussen, vill säga.
Idag har varit en synnerligen speciell dag. Mestadels rolig, på grund av trötthet som involverade massor av påföljande flamsande. Jag har skrattat något oerhört åt Mikaelas alla felsägningar och det värsta är att jag nu, i skrivande stund, inte kommer ihåg någon av dem trots att jag lovade att lägga dem på hjärnan.
  Mamma kom hem och ropade ner mig. Hörde att hon hade skrattat tills hon började gråta. Hon var väldigt tjock i halsen när hon försökte berätta att byxorna vi hade beställt åt pappa var manchesterbyxor. Nu vet jag någonting som inte kommer användas mer, och två personer i detta hushåll som aldrig mer kommer få köpa kläder till mannen i huset.'
  En annan väldigt chockerande nyhet är att mamma har börjat kolla på hus närmre stan, så min dröm går i uppfyllelse till slut. Trots att det kan bli så att vi fltytar två dagar innan min student så kommer vi ändå att flytta och det känns lite småspännande.

Nu ska jag promenera ner till bussen. Jag, Elin och Linnéa (?) ska in till stan och pontushallen för att kika på lite innebandy.

Ha en bra kväll!