Pappas och hans kompis pratade i mic. Plötsligt hör jag att någon börjar samtala om mig där i bakgrunden. Pappas kompis sons kompis hade lånat pappas kompis mic och frågade pappa om han fick min msn. Det var väldigt sött av honom!

Alltid någonting vi måste göra, någonstans vi måste vara. Dumma val, kloka beslut. Jag hänger verkligen inte med och just nu skulle jag verkligen behöva vara någon annanstans. Olyckligtvis går inte jag och världen åt samma håll, vilket resulterar i att jag sitter kvar på ruta ett och ser en hopplös kombination av rutor framför mig.
Det är nog dags att stå över ett kast...