Har officiellt tränat för ett år framöver nu.
Började med att jag bråkade med pappa om min motivation, jag tänkte inte träna alls först för att det kändes dumt att komma dit omotiverad, men han tyckte det var dåligt av mig att skita i det så jag begav mig dit ändå.
  Tung i benen möts jag av ett springpass utan dess like. Uppfattade endast att vi skulel springa så jag satte igång med att trycka på relativt hårt. När jag inser att ingen annan någonsin stannar berättade Malin att vi skulle springa i 30 minuter, good work, good work. Så, jag och Malin springer runt, runt och runt i arcushallen, jag kände mig till och med jättesnabb fram tills dess att de andra fick för sig att varva oss. Det var bara ett varvs skillnad när vi slutligen kom i mål men det var ändå ett helvete utan återvändo. Extra tungt blev det när vi frågade om tiden och fick veta att det var 16 minuter kvar trots att jag var totalt utmattad.
  Lite fys på sidan av, inte riktigt lika jobbig men jag hänger ju inte precis med de andra tjejerna heller. Det börjar dock märkas att jag är igång igen nu, vilket i alla fall är positivt.

Jag har börjat glömma bort hur gammal jag är, tror att jag fortfarande är 16... Ålderskris?!