När jag kom hem med bussen imorse upptäckte jag även detta märkliga fenomen framför vårat hus. Trodde först att det var ett gigantiskt snöras, men sedan la jag märke till traktorn. Trodde att de skulle mura igen vårat fins hus med snö, men så var inte fallet. Väldigt intressant att inte kunna se ut från vardagsrumsfönstret i alla fall.

Min första och enda lektion bestod av det omtalade laborationsprovet. Det första, men inte sista, i våran historia på naturvetenskapliga programmet. Det var relativt simpelt, vi skulle beräkna en okänd koncentration med hjälp av titrering med BTB.
Direkt man hade fått samma resultat två gånger så fick man sluta.
Jag och Mikaela fick det första skinande grönt, det andra blev på droppen för mycket och stannade därför på blått, men det tredje blev grönt med samma värdesiffror som föregående. Positivt var också att provet egentligen bara bestod av två olika prover, så vi hade samma som Maria och Evelina som satt mittemot oss, vilket bekräftade att vi hade rätt.
Känns ju bra att veta att jag hänger med lite i kemin i alla fall, vill inte behöva spendera hela lovet med att läsa på saker jag inte alls förstår.

Nu är jag ledig resten av dagen, ska sova en stund och sedan städa klart, skriva klart regelprovet samt skicka det till domarkommitén och sedan får vi se vad jag hinner med. Imorgon betyder lov för min del, några lektioner och sen har jag avklarat ännu en etapp i det treåriga loppet.
  Lär även bli så att jag spenderar min första lediga kväll i Piteå, mer om det senare.

Carolines mördare var inte riktigt som jag hade förväntat mig.
Han var ruggig, av att bara lyssna på hans påhittade version av vad som egentligen hände så har jag gåshud i hela kroppen. Han var verkligen inte som en mördare heller, utan som en hjälplös människa som handlade impulsivt utan att ha en blekaste aning om konsekvenserna. Samtidigt lät han så himla snäll, som att han verkligen aldrig skulle skada någon.
Nästa vecka sänder de rättegången, jag hade hoppats på att den skulle vara i Luleå så att jag kunde gå dit själv, men om de sänder det på tv och har kuriren på plats för minutrapport så är det ingen fara.

Nu är det dags för något brittiskt feel good/living the dream-program, någonting att somna till månne.

Jag har en tvångstanke. Det är endast när jag ska städa, och innebär att ingen får finnas i huset samtidigt som jag städar. Jag ska vara ensam, kunna spela hur hög musik jag vill och skrika hur mycket jag vill. Har spenderat hela morgonen med att vänta på att min kära mor ska åka till jobbet, när hon väl gör det kommer pappa hem...
Så då tänkte jag istället att jag kanske skulle kolla igenom kemin inför laborationsprovet imorgon, men kemiboken ligger i mitt skåp.

Så om ni skulle ha vägarna förbi kungsfågeln, spring upp på sjunde våningen och slå en signal så får ni koden. Hämta min kemibok, komma till Sunderbyn och lämna den till mig. I samma veva får ni även mer än gärna städa mitt rum.

Det är tydligen fettisdag idag, någonting som inte jag visste. Smsade precis min kära mor och frågade om hon hade någon semla att ta med sig hem till sin älskade lilla dotter. Hoppas på det, för jag behöver socker och energi.
Musiken idag var tämligen speciell. Vi började slipa lite på U2 ft. Mary J Blige - One. Läraren tyckte att vi skulle byta instrument men än så sitter jag och Emma prompt kvar på våra gitarrer. Nästa låt kanske jag ska vara vågad och byta. Ja, i alla fall. Så, två av pojkarna beslöt sig för att sjunga.
Det var inte förrän i slutet av lektionen som vi fick ta del av deras talang, kunde tyvärr inte förmå mig att spela in det men ajg kan berätta att det var ett oerhört underhållande inslag med en blandning av skrän, falsett och waleande.

Ska åka in till matten om 20 minuter, den blir förhoppningsvis lugn med tanke på att vi ska ha genomgång på ett nytt kapitel idag. Känns inte som att B-kursen går snabbare än vad A-kursen gjorde så jag har inga problem alls med att hänga med för stunden.

Berättade för pappa om fotbollsturneringen och att den blev inställd, han sa att det var lika bra att jag tar ledigt och skiter i att åka till skolan på Onsdag. Så, det blir min stora slutrush med plugga och städa innan lovet-dag!

Jag lyckades åka på nackspärr när jag la mig ner i sängen, starkt jobbat.

3 timmars sömn, kommer till skolan och det visar sig att vi har hål första passet? Hmm, just typiskt att man inte kan sova mer.
Satt i trapphuset och betraktade människor som gick förbi, nu har vi engelska men jag orkar inte följa dokumentären vi kikar på. De andra tjejerna sitter och säger "nåååå" upprepade gånger då det är en massa djurungar med i olika karaktärer.
Är på förhållandevis bra humör idag, men ändå arg. Dels på mig själv och dels på folk som inte vet hur man tar hand om käften. Att snacka skit och sedan kalla sig själv för en bra vän är inte precis the way to go.
Fick även veta att fotbollsturneringen är inställd så jag har ingenting att göra på friluftsdagen, dö.

Det är skönt att vi bara har två lektioner idag, räknar ner till lovet och taggar utav bara den! Ska hem och äta lite, sen till stan för att möta upp Ann så att jag får lite rabatt på min telefon. Min gamla, eller den jag har nu, är helt förstörd nu så ni får ursäkta om jag inte besvarar sms, för jag hör dem inte - och att ringa är nästintill omöjligt.

Det gick bra, över förväntan.
Precis när jag kom in i omklädningsrummet sa Elin "Ja, vi har pratat lite och bestämt oss för att du ska få springa lite extra idag - för du ska blåsa.".
Argh, tänkte jag. Eriks påfund utifrån och in med tanke på att han stod bredvid henne och flinade. Den jäveln, om hans intention var att knäcka mitt självförtroende så lyckades han, för en kort stund i alla fall.
Men, jag tog mig i kragen och gick in och gjorde en kanoninsats som huvuddomare. Väldigt nöjd, det är trots allt ett stort kliv från att bara ha dömt P12 till att helt plötsligt blåsa igång en damer div2.
Finalen gick också bra, trots att jag verkligen kände tyngden i benen och att jag ville lägga mig ner när som helst. Piteå vann, så klart. Det var väl inte vidare oväntat. Jag är däremot förvånad över att jag hinner med så oerhört bra, min kondition är absolut inte vad den var men inte helt borta heller.

Vill även ge Conny (eller Jonny?) ett stort grattis som lyckades glömma pipa, jacka, t-shirt, tröja och ett jävla pokerset i omklädningsrummet. Starkt jobbat!

Nu har jag 1600 kr mer i fickan och tackar för en bra helg! Dags att sova och orka med sista veckan innan lovet.

Gårdagens sena matcher var ingenting att hurra över. Först skulle jag gå in till omklädningsrummet men där var det smoking shower, och hur mycket jag än ville så vore det dumt av mig att stömla in och kolla på de nakna göteborgarna. Så jag gick och sökte stöd, mötte Truls och tvingade honom gå in och säga åt pojkarna och klä på sig när de får finbesök av damer och allt. 100 000 handskakningar senare var vi redo att gå ut.
30 minuters förseningar resulterade i att vi hann sitta ner och kika på matchen som spelas innan våran. Inser att vi har perfektionist-Pejman som huvuddomare och där väckte jag en liten irritation. Må det vara propert, men det känns verkligen onödigt att dra upp strumporna och sitta i hela domarstället en timme innan match, särskilt när det är cup och man inte nödvändigtvis behöver hälsa på lagen, de var inte ens närvarande.
Uppvärmning, springer ett varv och sedan säger han att vi ska köra ryck tillsammans i trion för att det ska se propert ut... Jag forstod inte vad människan tänkte med, har inte samma drag i benen som dem och mitt 70% är verkligen inte som grabbarnas 70%. Så, med lite prestationsångest på nacken kan jag säga att jag inte sprang 70% utan 110%. Den sortens uppvärmning får inte mitt ben att må alltför bra. Det var dock ingen tid för att streta emot, så jag led och såg glad ut.
Jag upptäckte redan efter 10 minuter av första matchen att Pejman hade en dålig dag, det slog en klump i magen och jag undrade hur det skulle gå för honom efter två timmars misär.
Första matchen gick ändå förhållandevis bra. Men under notviken-alvik så föll allt. Felaktiga frisparkar, dåliga släppningar och riktigt dålig attityd. Jag tycker inte om att klaga men det är verkligen svårt för mig att prestera bra som individ när domarteamet blir nertryckt. Dåliga dagar är mänskligt, men det var ett dåligt tillfälle för det.
Annars var det två bra matcher, fick springa lite mer, hann med och hade även lite tid över till att beskåda matchen. Man lär sig mycket på att döma.

Idag har jag två matcher, damer 5:e-6:e och finalen. Olyckligtvis är de direkt efter varandra och jag vet inte hur mycket jag kommer klara av att prestera, men det ordnar sig nog.
Ska även kolla herrarnas A-final, så det blir en fulltime-fotbollsdag idag.

Nästan i alla fall. Gjorde debut i damer div2-sammanhang och morgonens sista match var emot Piteå som ligger i allsvenskan.
Helt okej, gick över förväntan. Trevliga kollegor som alltid, lite samtal med folk från söder som är här i samband med new wave-cup och går steg 4. De har mysig Göteborgsk dialekt, så jag stannade kvar i omklädningsrummet lite extra bara för att lyssna.
Med tanke på att våra matcher var de 3e resp. 4e för dagen och den senare slutade en kvart efter program så vill jag lova att det kommer att komma igång sent ikväll. Himla skönt är det däremot att finalen inte går förrän 19:00 imorgon.

På min AD-sida satt alla domare och samtalade, kände mig paranoid och trodde att de beskådade mitt arbete, skrattade åt hur dålig jag var och sa att "såhär ska man absolut inte göra när man är assisterande".
  Sedan, till min förvåning och skräck, så gick en domarkontrollant förbi mig och blåstirrade in i mina ögon. Det var inte det värsta, det värsta var att han såg ut precis som Anthony Hopkins när han spelar Hannibal Lecter. Det var verkligen som att han slickade sig runt munnen och ville äta mig till lunch.

Väntan på bussen, vill säga.
Idag har varit en synnerligen speciell dag. Mestadels rolig, på grund av trötthet som involverade massor av påföljande flamsande. Jag har skrattat något oerhört åt Mikaelas alla felsägningar och det värsta är att jag nu, i skrivande stund, inte kommer ihåg någon av dem trots att jag lovade att lägga dem på hjärnan.
  Mamma kom hem och ropade ner mig. Hörde att hon hade skrattat tills hon började gråta. Hon var väldigt tjock i halsen när hon försökte berätta att byxorna vi hade beställt åt pappa var manchesterbyxor. Nu vet jag någonting som inte kommer användas mer, och två personer i detta hushåll som aldrig mer kommer få köpa kläder till mannen i huset.'
  En annan väldigt chockerande nyhet är att mamma har börjat kolla på hus närmre stan, så min dröm går i uppfyllelse till slut. Trots att det kan bli så att vi fltytar två dagar innan min student så kommer vi ändå att flytta och det känns lite småspännande.

Nu ska jag promenera ner till bussen. Jag, Elin och Linnéa (?) ska in till stan och pontushallen för att kika på lite innebandy.

Ha en bra kväll!

Sömnlösa nätter har blivit en trend i mitt hushåll nu, i alla fall för mig. Inatt sov jag inte alls mycket, fyra timmar. Har längtat till helgen hur länge som helst och verkligen suktat efter den där kompenseringen på 12 timmar.
Fick ju inte sova förra helgen då jag var i Skellefteå på fortbildning. Lär inte heller bli någonting denna helg då min första match är redan klockan 10.
Stundvis känns det bra men stundvis, som nu, vill jag bara gå under marken. Kan inte uthärda en hel dag av misär utan att till slut ledsna. Kan väl inte påstå att datorkunskapen är mitt prio 1 på vad jag tycker om under veckan, det är väl snarare det som ligger längst ner. Vill helst bara ha kursen avklarad och slippa gå hit på fredagseftermiddagar.

Skulle egentligen umgås med Josefin ikväll, men hon hade inte tid med det eftersom hon var tvungen att plugga. Vi träffas aldrig mer, blir aldrig några framsteg.
Det blev så att vi splittrades efter vi gick ut högstadiet, det ingen trodde skulle hända. Jag saknar att umgås med tjejerna på kontinuerliga datum och bara prata, prata om allting helt öppet. Det går inte längre, känns inte likadant. Jag saknar er, tjejer! Så, ja. Istället lär jag spendera min fredag i soffan, ska försöka komma i säng tidigt också. Måste orka matcher fram tills 00:00 på lördag så det är nog en fördel att för en gångs skull vara laddad.

Måste bara tillägga vilken tur det var att jag hade sparat texten, för mitt internet började precis lägga ner för mig.

Fick besök av min kära granne Sussi. Fick min present, sanning och konka den elaka versionen. Har inte en blekaste aning om när den ska komma till användning men någon gång så kanske jag hittar ett sällskap som har humorn nog för att förstå den perversa sidan av min humor.
Vi spelade NHL -09, och jag tror det är tredje gången som vi har legat i fotänden av sängen och allting bara har slutat med tårar av allt skratt. Jag misstänker att det är något fel med just den sidan, någon läskig doft som får människor att visa en annan sida av sig själva. Är säkerligen fotsvetten eller någonting.
Pappa ringde Ann och frågade om hon hade lusten att ge mig personalrabatten till min telefon. Men hon skulle vara i PIteå över helgen, vilket resulterar i att jag inte får någon telefon förrän på måndag.

Skulle inte ha gymmat idag, det kommer inte skona mig i helgen. Märker redan nu att jag har träningsvärk, kan knappt lyfta armarna från sidan och jag ska spendera sex timmar med att dra en flagga upp och ner? Ja, det lär bli intressant att beskåda om inte annat.

Nu hade jag faktiskt tänkt plugga, tre uppgifter som är flera veckor sena. Sov gott!

Inatt grät jag mig till sömns, för första gången på länge nu. Vet inte varför.
Tror det är saknaden, saknaden av någonting som jag inte trodde att jag behövde som ligger bakom.
Intalar mig hela dagarna om att jag har uppnått perfektion, att allt är så bra det bara kan vara. Det är inte så bra det bara kan vara, däremot så har jag tagit mig en bra bit framåt i jämförelse med vart jag låg förut vid denna tid på året.
Känns bra, förändringar är nödvändigt i min tillvaro för att jag ska orka med.

Vaknade runt 9, jag sov bra trots att mina tankar inte ville samarbeta. Gick ner till soffan, sov en stund till och tittade lite top model. Övergav det för att skriva lite på några inlämningsuppgifter, samt lyssna på lite Morrissey.
Pappa kom hem tidigt, hör hur han sitter och skriker över skidskyttestafetten på tv. Vid två ska han till golfhuset så han passade på att fråga om jag ville följa med och gymma lite. Ett hårt pass är verkligen vad jag behöver just nu, så det blir nog superbra.

Om jag hade vari kristen så hade jag ansett att det var Guds verk, men nu lägger jag all bragd på Maria och Evelina som i sista sekund bestämde sig för att vara med i vårat fotbollslag på friluftsdagen. Det innebär att jag slipper Kåbdalis men istället kommer att gå hem med en otrolig smärta i mitt stackars ben.
Idag var jag lite kreativ med kameran, gjorde en egen tolkning på alla dessa böcker vars sidor bildar ett hjärta - jag har använt mig utav min POP-tidning som för övrigt är världens bästa att ögna igenom gång på gång. Jag vill verkligen börja fotografera porträtt.

Jag har precis skrivit på min egen död eftersom jag ska spendera friluftsdagen i Kåbdalis.
Kära mamma och pappa, jag tycker  inte om er.
Vänner och okända, ni betyder egentligen ingenting för mig, är luft i mina ögon men tack för att ni finns där i vått och torrt trots min cynism.
Hoppas att ni läser detta och ändå är villiga att ta hand om mig OM jag skulle överleva, och anländer till Luleå med brutna ben och förfrusna fingrar.
Nu ska jag fira min sista onsdagsmatte, eventuellt sista onsdagsmatten innan lovet. Interesting!

Erik ringde mig precis och frågade om jag ville ta några domaruppdrag i helgen.
Accepterade med tanke på att jag verkligen behöver komma igång nu och det blir ett bra tillfälle för att kolla om mina ben kommer hålla under säsongen, samt att jag behöver lite fickpengar.
"Detta år är det inte på låtsas längre, nu är du domare på riktigt", sa han. Det är sant, jag blir domare så fort jag skickar in det där eländiga regelprovet. Efter att ha läst igenom frågorna gång på gång så känns det inte som att jag kommer fixa detta heller och om fallet skulle vara sådant får jag ingen licens. Men jag vill, vill verkligen satsa på detta i år. Så nu gäller det att tagga till och se framåt på något som kan bli en underbar säsong.
Fick fyra matcher på lördagen, bla. Alvik-Notviken. Det är dock som assisterande, kändes inte som att jag skulle klara att blåsa dammatcher såhär tidigt på säsongen. Skulle däremot få ta några juniormatcher på söndagen, det känns lite bättre. Lär ju trots allt göra min debut i damfemman i år. Satsar ju inte direkt på HD-rollen så jag är ruskigt nöjd över att jag över huvudtaget får den chansen, egentligen är det bara min ålder som hindrar mig.