Tre månader för sent ska jag nu lämna in den omtalade svenska-uppgiften. Har skrivit ett fiktivt reportage från en tonårsfest, fick inspirationen igår. Finns ingenting ont som inte har något gott med sig.
Här följer min favoritdel:
Någonting som däremot skrämmer mig är att ju längre in på nattens sena timmar vi kommer desto fler gånger blir jag erbjuden droger. Det handlar inte bara om spice, utan även narkotikaklassade varor såsom cannabis, hasch och även den ”nya innedrogen” dxm.
   Jag frågar både mig och personerna i fråga om varför, varför de offrar sina vänner och till och med sitt liv för ett simpelt litet rus. Det är ingen som kan svara på det, ingen som har ett konkret svar som skulle kunna få mig att ens överväga en drogkonsumtion. När jag berättar om min kompis som avled av dxm för två år sedan, som kvävdes i sömnen inför alla sina närmaste, så fnyser dem bara för att sedan rulla med ögonen, vända med klacken och gå iväg därifrån.
  Att nämna konsekvenser för en missbrukare försätter de utav dem flesta i melankoli, samtidigt försätts jag i samma psykiska sinnesstämning utav att vara nära dem.

Utöver reportage-skrivningen så har jag tränat. Lika kul som sist, denna gång drog jag dock på mig en sträckning i båda låren. Kul att veta att man presterar.
Nu ska jag äta kandrerade äpplen och köpa biljetter till göteborg. Ha en bra kväll!