Leverpastejen lever!

Jag gick och skulle träna, föga motiverad med svullna ögon och dåligt humör. Tre ord hade jag fått ur mig på 24 timmar innan jag gick ut genom dörren, tre hela långa ord.
Tanken var att mamma sedan skulle åka ner till hemängsskolan och plocka upp mig för att åka och hämta ut en hyrbil som jag skulle övningsköra med.
Anländer till hemängsskolan, inte en själ där. Allting är stängt, låst, svart. Tjejerna har springfys utomhus innan (som jag inte kan delta i pga mina äckliga benhinnor), men de var inte på the old, ordinary place.
Ringde hem och frågade om det hade blivit ändringar men inte det.
Så, jag promenerade hem. Den friska luften gjorde det gott för mig och det blev lite mer lättsamt att röra på sig. Det var ungefär som att jag var tvungen att lära mig att gå och prata på nytt för att spärren skulle släppa.

Kom hem, bytte om, åkte med mamma till ok.
Vi hämtade ut en babyblå ford focus, körde ner till storheden och köpte lite matvaror. Jag skulle ta leverpastejen ur hyllan, men tappade den och råkade sparka till den. Efterson jag är släkt med min far så var jag tvungen att dra ett dåligt skämt i samma veva: "IHH, den lever".
Sen har jag kört, kört och kört lite till. Höll på i ett par timmar, fick igång tänket med växlingen osv. Gick helt okej, fick ett enda motorstopp och det var mitt på mariebergsleden, haha. Ser fram emot att sätta igång gamla bettan så att jag är lite mer van vid bilstackaren i alla fall.

Mamma säger att det är helt okej, att jag har anledningar för att vara arg och inte prata. Det kommer, och det tar sin tid.

Imorgon ska jag köra lite mer bil, sedan får vi se om jag kanske orkar mig ut i det sociala livet också. Vill ni hitta på något i veckan så är det bara att ni hör av er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0