Shout at something

Skrev en alldeles för lång text, en text som skulle berätta exakt hur genomrutten och sårad jag känner mig just nu. 
Tog bort den, insåg att det inte behövdes. 
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det, men det är verkligen dags att börja anstränga sig. Dags att våga släppa in nya människor i mitt liv, och kasta ut allt det gamla. Dags att glömma, överge och förlåta. Har behövt en förändring hur länge som helst och nu är den verkligen på gång. Efter sommaren kommer nog ingenting att vara som förut, det är i en positiv benämning. It will be the greatest sacrifice. 

Hur värdesätter man egentligen vänskap? 
Vilka kan räknas som vänner, och vad räknas de andra som? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0