Det var tämligen svårt att bestämma vad jag skulle spela, men eftersom jag inte ville sjunga under en låt till, och alla de balla instrumenten var upptagna så fick jag ett rytminstrument som jag och Linnea refererade till som en marackas på burk. 

Det var mer ball än vad jag trodde, jag var helt plötsligt del av ett stort discoband och världen bara stannade. Rytmkänslan kom in i kroppen samtidigt som dansgolvet började snurra och discolamporna tändes. Överallt skymdades glada, skimrande ögon från människor klädda i tighta lack-kläder med utsvängda byxor. Pudelfrisyrerna var tillsynes oändliga samtidigt som 70-talsepoken blev fräsch på nytt.

- Nej, okej. Så kul hade vi faktiskt inte!