De vita, oskuldsfulla små flingorna som sakta men säkert glider ner från himmelen är inte så himla fridfulla mer när de börjar urarta sig till meterhöga drivor. Vilket lustigt fenomen det är egentligen, de dämpar kylan när det är alldeles för kallt, men bibehåller den när det börjar bli lite varmare.
  Att det nu har snöat oavbrutet i flera veckors tid gör inte det hela bättre på något sätt. Igårkväll när jag traskade mot Linnéa insåg jag hur jobbigt det faktiskt är. Efter en promenad på dryga kilometern såg jag värre ut än vilken snögubbe som helst. Hade ett litet barn sett mig hade de sprungit och gömt sig bakom mammas ben samtidigt som de skulle ha hulkat fram "d... d... det är snömannen!". Mina converse lider av vattenskador och jag tackar vilken övre makt som helst som ser detta för att jag inte har blivit förkyld igen.
  Och på tal om min helvetiska promenad så kan jag glatt meddela att de ryska konståkarna är tillbaka i sunderbyn. Hur länge de har varit och hur länge de ska vara kan jag olyckligtvis inte svara på, men det ska undersökas snarast möjligt!

Min lördagkväll ska tillbringas framför datorn (läs tv:n), ska kika lite filmer och ta det lugnt hade jag tänkt. Orkar inte göra så mycket mer för stunden. Är tröttare än vad jag har varit på länge, vet inte om det är för att jag har slutat med mina naturmediciner eller om jag bara behöver ett lov.

Men innan dess blir det lussebullar för hela slanten. Ser det inte frestande ut, så säg!