Pappa skrek ner mig för ett tag sedan och sa att det var någonting jag var tvungen att se.. 
  Halvvägs in i badrummet stannar han till och säger "Jag tänkte städa badrummet men ångrade mig när jag såg det där" samtidigt som han skräckslaget pekar mot duschen.
  Oj, tänkte jag. Vad finns där i som har fått honom att fasa en städning av toaletten? Upptäcker till en viss förvåning att min söta, rosa strumpa ligger där.
  Börjar skratta och ser min pappas tafatta, men ack så suspekta blick och börjar förklara.
  Det började med det "osynliga såret" jag hade igår. På eftermiddagen hade jag tagit av plåstret och bevittnat ett litet blodbad från min fot. När jag sedan på kvällen skulle ta av mig strumpan så satt den fast. Den satt som berget och jag hade inte kraft nog till att slita lös den, därför var jag tvungen att duscha med den imorse.
  Han slutade inte ge mig the suspicious eyes, men han kom i alla fall till insikt över att det nog inte är någon fara att städa toaletten trots allt.