Jag är spritt språngande lycklig. Lycklig på alla vis.

Mikaela och jag hade lagt metaltown på hyllan litegrann tills igår då hon meddelar att hon får åka för hennes föräldrar.
Satt med ångest hela dagen och skrev ett tal i huvudet om hur jag skulle lyckas övertala mina med hjälp av att lägga alla detaljer vid rätt tillfälle.
Lät väl ungefär såhär.

"Jo, mamma. Jag och Mikaela har ett förslag, hennes mamma är med på det. Vi tänkte åka till göteborg en dryg vecka och under tiden vi är där kommer det att vara en festival också. Jag betalar allt själv, Mikaelas bror ska med, vi får bo hos deras kusiner!"
"Aha!"
"Går det bra?"
"Men ja!"
Jag tittade storögt på henne. Hon sa
"Men Sofia, du är 17 och ett halvt år. Klart du ska få göra saker som du tycker är kul, vi är oroliga men det kan inte göra att vi måste bevaka dig jämt. Om ett halvår hade du ju ändå gjort som du ville!"

Innan vi äter så kommer pappa in och säger "Ja, jag hoppas du får det roligt, men skaffa inte något jävla långdistansförhållande nu bara."