Hela veckan har varit en stor nerförsbacke och nu måste verkligen botten vara nådd, annars går jag under.
Igår sket jag i allt, när jag kom hem la jag mig ner och grät. Ville inte stiga upp igen och vill fortfarande inte stiga upp, men på något vis lyckades jag ta mig ner för trappen för att göra någonting att äta.
Nedtryckt och förnedrad, inte bara av en person utan av flera stycken. Folk jag trodde kunde kallas vänner kan ju uppenbarligen inte det, känns förjävla bra att veta att folk väntar ett halvår med att säga att det inte går att umgås med mig pga min cynism, oerhört kul.
Till råga på allt tog min dator, eller i alla fall ett uttag till den, eld. Luktar rökskadat i mitt rum, rökskadat och äckligt. Vågar inte använda någon elektronik över huvudtaget, allting är avslaget utom min laptop då mamma sa att det inte var någon fara att plugga in den laddaren i väggen. Efter två timmars tvekan så tog jag äntligen det steget. Mestadels för att kunna se how I met your mother, att ha sådant på ett usb-minne in case of emergency är absolut inte fel.
Har sådana brutala skavsår under ögonen att jag inte kan hålla dem öppna, därför ska jag sova bort hela dagen, eftermiddagen, veckan. All for now.